Camabaros blogg

 

Satt nu på morgonkvisten och läste en av mina favoritbloggar Lady Dahmer (Varning --> ej hundblogg;). Hon är verkligen inspirerande och klok så jag rekomenderar alla den bloggen. Hur som helst handlade det senaste inlägget (Happiness is a choice 2.0) om just vad rubriken då anger, att man väljer sina känslor och hur man reagerar på olika saker samt att man kan styra sina egna tankar. Jag håller helt klart med hennes filosofi inom det där och har försökt leva efter det mottot ett antal år, är dock inte i närheten av målet än men jag kämpar.

Så, vad har det här med hundar att göra?
Ganska mycket vågar jag påstå, hela vardagen med hundarna blir till en bättre upplevelse, för att inte tala om träningen, eller misslyckade träningstillfällen och hundproblem. Att  slösa energi på att bli irriterad på en söndertuggad biabädd och skumgummi över hela lägenheten, ja det har jag slutat med för länge sedan, istället kan jag analysera situationen, varför tuggar hunden sönder bädden? är den understimulerad, överstimulerad, stressad, eller bara en busig, väl fungerande valp som gör sånt som hundar har gjort i tusentals år, närmligen slita åh riva i sin sovplats? Vilka åtgärder bör vidtas? Mer aktiviteter, mindre aktiviteter, en mer slittålig bädd? Punkt, inga direkta känslor tillåts komma fram, om dom inte stavas LYCKA vill säga ;)

Idag skällde Rimset på ett gäng hundar, eftersom jag gjort om träningen och ger honom mer utrymme att testa olika saker och se vad som händer så vet jag att träningen kommer gå bakåt ett tag innan det förhoppningsvis vänder. Ältar jag det här, går jag hem och bankar huvudet mot väggen eller ska jag välja att acceptera och leva i nuet och fortsätta min träning på ett mer lukrativt sätt? 

Om vi nu ska måla upp ett påhittat händelseförlopp....
Vad man väljer påverkar hela flocken, hundar är otroligt känsliga och känner direkt av förarens känslor, blir du irriterad, eller i värsta fall arg och bitter över att katten dragit ner en kruka som gått i tusen bitar och sen går ut med hunden som stressar och drar i kopplet vilket gör dig ännu mer arg och du tappar tålamodet, ryter åt hunden som i sin tur mår dåligt av det, väl hemma blir den hunden irriterad på sin hundkompis som går för nära vid bentuggeri och ger ett tjuvnyp, flocken är ur balans, det är stress, oro och hela dagen är förstörd. Ja, så illa kan det gå om man har otur =I

Det känns så skönt att jag inte blir arg på mina djur (kanske händer 1 av 100 gånger), de kan i princip hitta på vilka rackartyg som helst och jag känner inte ens en gnutta ångest. Däremot kan jag ha dåligt samvete, vilket jag bör arbeta bort! Om träningen går åt skogen så ser jag det som ett ypperligt tillfälle att vidareutvecklas som hundförare och knåpa på eller läsa sig till ett förhoppningsvis mer framgångsrikt koncept.

Klickerträning!
Det är därför jag sysslar med klickerträning, jag behöver inte, eller behöver inte låtsas bli arg och besviken på hundarna. Jag har inte alltid sysslat med klicker, fanns en tid när jag som de flesta andra använde en viss % positivt straff. Jag var aldrig bekväm i de metoderna och kände mig som en dålig hundförare, eftersom böcker och instruktörer satte STOR vikt i att vara konsekvent och ALLTID utan undantag korrigera hunden i rätt ögonblick när den gjorde ngt fel, annars skulle man aldrig nå toppen, hunden skulle aldrig förstå och "ger man ett finger tar den hela handen". Jaha tänkte jag och tyckte inte det var speciellt roligt att träna lydnad men gjorde det iallafall och var väll oftast den med de mjukaste metoderna vid träningarna trots allt!

Mer *avslappnande* sporter såsom hundkörning och agility blev något som jag lutade mig mot istället, Hunden drar för att den vill, och agility såg vi som en lek.

skogsmys

///A