Länge har vi väntat...
Så härligt ute i dag..Anneli med sina labbevänner var med :) Inga bra bilder...men perfektion är knappast det viktigaste i vårat liv...nä, vi prioriterar liv, rörelse och glädje ;)
Biabäddar inhandlade till vovv, ny bilmatta samt ny hundpläd åt dem i bilen............När jag tittar tv..två i soffan, en vid fötterna...och en kanin på biabädden....."Riktigt bra inköp!" /Mille
Snart ska matte in i dimman...
//Veronica
Rimset.. censur...censur... suck!!!
Som Curlymatte går man ständigt och kikar efter minsta tecken på en haltning, man undersöker pälsen, munnen, skiten, öronen i en överdriven entusiasmliknande ådra
Hursom hellst så är katt och hund i vår flock avmaskade efter att ha sett något skumt i gammeltikens skit, lika bra att fixa katten åxå tänker "Curlymatten" och drar på stort..............
Annara jobbar hon mest, matten, hon jobbar och går ut på promenader med hundarna, försöker hinna med hästarna åxå, kört ut med Philip två gånger och dressyrtränat Fritzen, samt lite klicker. Idag tränade vi "Rapport" med Snappis (läs: Rimset, eventuellt Snapphanen ) .
Dock känns tillvaron något enerverande i flocken just nu, med en höglöpande tik och en yr pipig och alldeles förbisedd (enligt honom själv) Rimset a'la Puckodenco.....
Men i all sin prakt försöker han fria ( skulle kanske tänkt på att vara såhär trägen och jobbig när Bambi var här) , för om han var jobbig dååå, är han ett monster nuuu. Skiithund!
Så var det kisses kattungar, kisse är av rasen Cornish Rex och beroende på hur honan i kullen utvecklas så kommer vi snart få en katt på foder.
Lyckligare matte har sällan skådats!
Jag är så tacksam, jag känner sådan frid...
Lillfrida försvann på lördag för en vecka sedan, kring lunchtid...förmodligen fick hon spår på ren (mkt ren där i trakterna), matte trodde hon skulle komma....äldre tikar har en förmåga att dröjja sig kvar vid lukter osv. Men när jag gått en bit och hon inte följde med oss....då gick jag fort till bilen och körde efter vägen (Kuosanen -renparadiset), men ingen Lillin!
Jag var kvar där till kanske 17 tiden, åkte en kort sväng till Statiol för att inhandla ficklampa....åkte sedan tillbaks dit och var där till sena timmen...Vet ju att hundar återvänder till utgångspunkten.
Några saker som jag tror har med hennes försvinnande att göra:
*Jag har senaste tiden åkt skidor med Curlisarna, vilket gjort att de sedvanliga skogsprommarna (5-6ggr/veckan) blivit lidande....Lillin har inte varit med på skidturerna pga hennes ben. Och nog trodde man ju att en 13 åring skulle nöjja sig med att ta det lite lugnare...men är man van att aktiveras en viss mägnd -så är man!
*Lillfrida har ju sin livmoder bortopererad sedan några år, plus att jag håller ner hennes vikt för att hennes ben inte ska göra så ont. Detta gör att hennes matlust är oooändligt stor, dessutom...en gammal tik....ni vet ;)
*Hade alla tre lös, brukar ha antingen Lilli eller Keron vid min sida...för att de taggar varandra att dra på jakt...detta gjorde förmodligen att hon kände mer av sin jaktlust.....Är så glad att inte Keron läste hennes tankar!
Hela veckan har varit ett enda sökande, mkt komptid har gått åt.....många liter bensin....många tårar...
Jag har haft ett krisbeteénde...min mor har fått ta mycket....Det är ju jag som är ansvarig att guida Lillin i livet, kändes som jag svikit henne så......spelar ingen roll om hon någonstans själv valde att ge sig iväg....
Var så rädd att hon fastnat med täcket någonstans....Men pratade med en siare på onsdagen som sa att hon inte fastnat......Han sa även att jag kommer hitta henne där hon försvann senast lördag och att hon kommer vara i bra skick! Så blev det..............
....Och ni som undrar vad hon gjort under tiden, det enda jag kan säga är vad siaren sa....och kanske han hade rätt även om det: Hon är vid en älv och äter fisk, hon har mat....hon fryser inte!
I går, exakt en vecka sedan hon försvann så körde jag efter Kuosanen vägen.....och plötsligt, kanske 100 meter från kojjan vi lagt ut åt henne.....så lyste något oranget upp vägen................och där var hon!! Den känslan, den chocken.....bara skrek i luren (stackars Pia)............................Hon förstod inte hela uppståndelsen, ville bara in i bilen.
Lillfridas kommentar: "Varit ute å jagat, ätit...var å tittade om matte var på vägen ibland, men det var hon inte...Nå...sen stannade jag där så jag fick åka hem. Ja, var det nå mer ni undrade?" ...."Verkar som matte varit orolig, får väll tacka er som hjälpt henne då..."
Jag hade aldrig klarat mig utan allas hjälp och stöd!!!! Så ta åt er, alla som varit ut och letat, alla som tänkt, alla som stöttat.......utan er hade denna matte också gått vilsen....!
Och som min syster skrivit i gästboken....en stilla undran....var det så att Lillfrida hade en tanke bakom allt detta, som att hon ville visa oss, lära oss...hur mycket vi människor betyder för varandra...hur vi ska se det vackra i livet, aldrig ta det för givet och låta ljuset vara våran drivkraft frammåt.....
//Veronica
Lillfrida...
...Jag söker, det enda jag gör är och söker....hon som gör mig hel.
Efter tio....
Obama i all ära, verkar vara en bra man, jämfört med B:et. men det är inte honom bloggen handlar om, politik hör inte riktigt hemma här, varför jag tog upp det är för att han har invigning idag.
Lillfrida är fortfarande borta, vilsen i vildmarken eller (du kanske ser mig gå omkring i ett ändlöst ingenting, du kanske ser mig söka efter vägen) Det som gör detta extra svårt är att Lillfrida bär på en aktningsvärd ålder på 13 år, men sökandet fortsätter träget. Jag har bett Lola och mina "hjälpare" att tillstå Lillis och vara vid hennes sida. Mer kan icket göras här i Gävle. Detta kan sluta hur som hellst =(
I dag åker vår vän Bambi hem, med ordern "det skulle aldrig funka i längden, jag tycker om dig som lekkamrat och vän, men inte mer" , vi kommer sakna gossiga lilla Bambitösen, en tik i vår smak, och vi ställer oss frågan om Podencohanar och Podencotikar överhuvudtaget är av samma ras, men så gör Bambi saker som lika gärna hade kunnat vara vår hane som gjort. Exempel på detta är det skrikiga gäspandet......... moooiiaaaaaaaaaaaooo........ eller sättet att förhålla sig till råttorna när dom är i buren å retas med hundarna. Det ständiga sökandet efter den ultimata liggplatsen, att vila huvudet på knät när dom vill ha uppmärksamhet.... och mycket mer....
Sen att Rimset har en stor dos testosteron inblandat går inte att ta miste om =/
LÖP x3 + Rimset = Mager snapphane med surr i hjärnan
Först i Kiruna, där löpte Fyra och Rimset var käääär, väl hemma kom Bambi, och Rimset vart käääär, nu löper Tuva och Rimset veet inte vad han ska ta sig till =p
Ha det / Anna
I kväll!!!
När jag får höra hans röst...när jag får lyssna till hur han beskriver sina känslor, drömmar och sorger...då känner jag att jag inte är ensam....då får jag visshet att andra också har svåra stigar att gå...jag ler för att jag känner hur han beskriver känslan så tydligt...som att man själv var där......och tack vare det så tillåter jag mig att också få känna allt det där........jag ler för att jag någonstans då kan förnimma ljuset, för att jag får chansen att möta mig själv, där jag verkligen är...förutsättningen för att sakta kunna börja ta stegen...som leder frammåt...
Ja, det är våran Lasse det! Finns det någon som säger så mycket med så få ord...
Några citat....
"När vintern gömmer dina spår, så att du inte hittar hem. När du är vilsen i en vinternatt igen, kom ihåg mig då."
"Jag skulle fastna i min ensamhet igen, om du lämnade mig nu."
"Vi sökte i det stora efter svar, så många illusioner som rasat...och så långa vägar kvar"
"Det sägs att kärlek lovar stort, men håller tunt...du kan kalla det förnuft men aldrig sunt."
"Bli vad du vill bli, det här är självbedrägeri...ingen annan gör dig fri, inte nu och inte sen."
"Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej. Och vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig."
"Det vackraste stunden i livet var den när du kom,
och allt var förbjudet.
Och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om,
för det ekar i huvudet.
Och det blod som trodde var stilla
det fick du att rinna,
och den uppgivna röst som jag nyttja så illa
fick du att försvinna.
Och jag somna' den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria.
Men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria.
Och den stund som jag kände som nära
var blott alvedon
och de himmelska ben som jag ville förtära,
de gick därifrån.
Så kom änglar! Kom älvor!
Det börjar bli kallt.
Graderna sjunker så fort överrallt,
och det hjärta, som skulle bli ditt på nåt vis,
fryser nu sakta till is.
Natten som kom sov du vaken och drömde om
allt som vi kunnat göra.
Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
och om nån att beröra.
Och jag kunde ha gett vad som helst
för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst
av den farliga branten.
(Jag liksom föll över kanten)
Så kom änglar...
Den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat
Så kom änglar och ta mig till henne
och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för henne
nån annanstans.
Och här sitter jag och baddar såren med salt
medan allting fryser till is..."
I morse, månen som försvinner bakom fjällen...Den lyste aldrig av egen kraft.
InGen löSning meN ett sPår...
Hundspåret vid Luossa i går, såååå roligt tyckte Keron!!! Branta backar upp, ner....plötsliga snäva svängar då man riktigts såg hur Keron blev så taggad att springa rätt, "fooort, här matte hiiiit ska vi!!" :) Det var ingen vidare sikt, gjorde det hela mer spännande! Vi stannade ngn halvminut två gånger på sträckan (8km?)....En jämthund som Fyra började totta mot...å jag höll på att falla för frestelsen att INTE be henne komma till oss i stället....för jag vill inte misslyckas. Men jag gjorde ett försök, hrrrmmmade henne...hon stannade upp, jag kallade in och hon kom till mig som att det var den mest självklara sak i världen! För mig var det då verkligen inte självklart utan mer förvånande, har ju inte tränat henne i de situationerna över huvudtaget...........kändes bra, gav mig en insikt om att jag måsste lita på mina hundar mer...och inte vara rädd för att misslyckas, för försöker jag inte så kan jag inte heller vinna... :)
Och hela tiden kände jag igen mig på något sätt....tills det slog mig! Jag har ju kört rätt mycket mountainbike där för några år sedan, fast då var det inte så vitt....Lillfrida var med på den tiden, hon brukade lägga sig i vattenpölar så bara huvudet stack upp för att svalka sig :) Till sommaren blir det helt klart att ta fram cykeln igen!!
På kvällen gick jag en halvtimme med Lillfrida på stan, bara henne.....Sååå mysigt! Som gamla tider, sådan harmonisk och glad känsla i hela mig. Vi gjorde lite småövningar för skojjs skull, inkallning m ställande, slalom (mellan mina ben medan jag prommar), apportering av flaska.......vilken kontakt hon har min piga.....och vilken hjälp hon är i min relation till curlisarna...hjälper mig att inte fastna i det negativa utan börja be vovvsen om VAD jag vill att de ska göra....de gör det ju så gärna om jag ber snällt...om jag beter mig som en ledare...en sådan ledare hundar söker sig till....en sådan ledare som hundarna beeer om att få vara med!
//Veronica
Snapphanarna i Stockholm
Finaste pigan i världen :)
"Geeenom"...!
Unga damen Fyra...
Keron trivs...och lär sig :)
I poijki, TjockLillin, Keron, puppen Kenzo, Tuva å Rimset...
Keron i vårsolen..
Lillfrida med lycka i blicken...
~A white shade of pale~
Fyra har redan haft en tass med i mitt "instruktörande"...superbra att ge exempel från sina egna erfarenheter, misstag och lösningar. Så när en "kursdeltagare" ville ha tipps på hur de får hunden att inte dra i kopplet....så berättade jag om Fyra och hur hon när hon var 6 månader fick tag i Kerons koppel (medan mattes uppmärksamhet var riktad mot ngt annat).........Hon drog med honom in i skogen och direkt han hade en tillstymmelse till att vilja gå åt ett håll -SÅ DROG Fyra med honom åt MOtsaTTa hållet!! Kunde inte låta blir att studera detta intressanta samspel...Det slutade med att Keron gick vartän Fyra ville....han fann sig i att Fyra leder vägen...mer perfekt kunde han inte gå i koppel som då..!!
Det är just det som är svårt tycker jag, finns tusen olika metoder...och man måsste ju jobba på olika sätt beroende på vad man vill uppnå....det här var bara ett exempel jag gav till dem..........ska det fungera så måsste man vara lika envis, beslutsam och bestämd som lilla sötaste Fyra var då den gången!!! :)
Körde nästan 9km med Keron på lördag, han gick superbra!!! Tyckte jag :) Full gas, snabba spår och ändå knappt slak lina nedför... Fyra tottade med lös, hon var jätteduktig när vi passerade en familj som var mitt i spåret, en liten som var i höjjd med Fyra....hon stannde och tittade förundrat på avstånd men lyssnade när jag sa att vi ska inte hälsa utan fortsätta...
I morse fick vi träna på att "inte hälsa på minivalp i hiss"...Lillin ville uppfostra, Fyra ville busa....Keron satt som ett ljus och var min ängel i dag. Gick ju bra med de andra också :)
********* ************** ** *************** ** ********** **** ****** ** ***
I går lät jag mina tankar vandra till de stigar som leder längst in i mitt innersta....Det var Lillfrida som det handlade om den här gången...har börjat krypa på mig igen.....Jag måsste börja förstå, hon förtjänar att få vandra vidare innan livet förlorar sin mening och glädje....när det blir vet ingen, men även om det skulle ta år så gör det lika ont att tänka på....
Som att man inte kan andas...och all kärlek jag känner för henne förvandlas till den djupaste smärta...........Hur jag ska kunna vara utan henne och framför allt VEM jag blir utan henne....det är tanken på det som gör att det känns som all glädje för en stund försvinner och jag finner mig själv liggandes på botten av det mörkaste hav....trycket av allt vatten får mig att bara vilja ge upp...
Aldrig har jag kännt mig som en bättre människa....än när jag fått vara Lillfridas matte. Och skulle jag kunna, så skulle jag byta ALLT i världen mot att få fortsätta vara det.................
Alla leenden, alla stunder då jag svävat för att lyckan varit så fullkomlig...allt det hon gett.....När vi lyckats med ett mål, bara hon och jag tillsammans....när jag fått ta del av hennes livsglädje....Hon har visat mig världar jag inte trodde fanns, vackrare än mina drömmar någonsin kunnat fantisera om....
Tanken på att andas utan Lillfrida vid min sida gör mig förlamad....min älskade vän...
//Veronica
Blåval och podencokärlek...
Just nu har vi en Podencotik på besök här i lyan, då vår Podencohane ska användas till henne i avel. Hon stannar några dagar och Rimset är naturligtvis käääär, kär och trägen!!! Ett Podencoliv som heter duga här just nu, men det är bara roligt ;)
I kiruna döptes även Rickards systersson "Vincent" , han döptes i jukkasjärvi ishotell (kyrka), det var vackert, efter dopet serverades "Blåval" , där går dock min gräns över vad jag stoppar i mig, jag accepterar dem som äter Blåval men själv tycker jag att vi människor ska lämna dessa "havets jättar" ifred och ge tusan i all valjakt, som dessutom är otroligt plågsamt för det stackars djuret. Att Norge tillåts jaga val gör mig FÖRBANNAD rent ut sagt.
Däremot serverades även en god älggryta, som jag tycker är helt okej, älg och ren är nog de djur som jag stoppar i mig med minst dåligt samvete vill jag påstå.
Nu är vi hemma iaf.....
*Om du reser dit i vår*
I går var jag å körde skidor med curlisarna på älven, ganska isigt...men i perioder kunde jag skejjta på riktigt bra! Hade det varit bättre spår hade vi fortsatt hur länge som helst....vinden ven mot oss, härligt...då vet man att tillbakavägen blir lite lättare. Men när det började bli blåis gav vi upp och vände efter hundspannet som vi mött tidigare. Blev i alla fall 40minuter....vi åkte förbi pappas stuga som såg så fridfull ut :)
Keron fick börja dra ensam den första kvarten, sen kopplade jag på Fyra så de fick dra tillsammans för första gången. Satte inte fast dem i varandra (kort lina mellan deras halsband), mer frihet eftersom jag inte testat dra med båda...en enda tillsägning behövdes för att Fyra skulle förstå att det inte var "lek med Keron" det hela gick ut på. Sen sprang hon jättefint brevid honom, men hon drog inte. Hon behöver stärka sitt självförtroende i draget, ska dra med draghjälp av Keron eller motsvarande som är framför henne. superbra för mig att se att hon inte är så tuff och självsäker som hon ibland kan uppfattas som....inom sig är hon en liten, liten tjejd ;) Keron fick dra själv nästan hela biten...tyckte han hade bra fart när vi närmade oss bilen igen, galopperade på....men så fick vi draghjälp av en skoter och hans fart ökade hur mycket som helst! Då svichade även den lilla förbi i ett naffs...!
I dag fick jag å Keron testa på att köra med draghjälp på lompisspåret, 6,3km eller ngt sådant orkade vi med...vågade inte ta hela sträckan med tanke på min förskylning och Kerons matvägran i tre dagar (Fyras höglöp)...haha, bra ursäkter :P Men Keron trivdes riktigt bra, koncentrerade sig på att hänga med...i en kurva såg jag hur han tog sats för att köra om...haha, lilla gubben har höga tankar om sig själv :) I slutet var det tufft att hänga med och pLöTsligT svängde Keron av till höger in på ett annat spår...Halloooo, HÄR ska vi Keron!! "Jaha, jaaaja...lika att ta en pisspaus dårå...när det ändå blev såhär..." Haha, typiskt en äkta aristokrat..skulle aldrig erkänna att han behövde en paus. Efter att han hämtat andan tog vi nya tasstag, full fart mot bilen...!
På kvällen gick jag med tikarna till kupolgaraget och där tränade jag med Fyra. Var två tjejjer som gick omkring där inne också, bra störning för Fyra...Körde dirrigeringar, ut-tecken, kontakt, "ta en i taget", transport, stadga...ja, ni vet allt sånt som man kan göra utan marker. Otroligt imponerad av Fyra i dag..inte en enda olydnad!!! Och superbra "tanke in till mig", ja..jag är sååå nöjjd! Beror säkert på att hon kände begränsningen i garaget....men trots tjejjerna så var hon fokuserad på mig...testade henne såklart lite extra, utnyttjade störningen.
Jag å Fyra behöver verkligen få lyckas i vår träning just nu....
Matrester var en annan störning som hon klarade bra! Lillin fick apportera två dummisar till mig när vi började gå därifrån....troooor ni HON klarade störningen av matrester...haha...neeee! Men vi gjorde om, gjorde rätt och svansade därifrån mycket nöjda -alla tre :)
Gamla bilder...
//Veronica
Keron i torpet.
Keron efter sin svåraste utmaning i viltspår, 24 timmar, utan blod och en decimeter snö på det! 
Fyra, jaktträning i Abisko i våras.
Samma jaktträning, den viktiga och obligatoriska fikan.. :)
Azlan i Gävle.
Lillfrida i höstas, underbara dagar!
Lillin, i sommras på bruksplanen i Gävle...
Samma, lite agillity...
Tack för en så skön julledighet, tack för mörkret...som gör att vi ser stjärnorna lite tydligare ;)
Och man drömmer om en ny och fin mercedes...
Och året som kommer blir så bra som jag vill.....och någonstans har förväntningar mycket att göra med hur nöjjd man blir ;)
Ha en underbar första dag...på resten av erat liv!!!! :)
Så härlig låt med Euskefeurat!!! Måsste lyssnas på.....!
PESSIMISTKONSULTEN
Man avlas hit till jämmerdalen.
I slutet av augusti föddes jag.
Det var det året när det just i
slutet av augusti,
regnade varenda dag.
Sen växte jag upp och blev äldre,
ja man har ju inget annat val,
och ända sen den första dan
har jag av slentrian
släntrat kring här i vår jämmerdal.
Det är lika bra att sluta drömma.
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall.
I sin ungdom hade man väl fantasier,
men det var ungdomssynder man begick.
Man trodde på jämlikhet
och på solidaritet,
men nu har man fått en bättre överblick.
Det är bäst att ge fan i politiken,
låt folk få tycka vad dom vill.
Inte fan är det nån mening
med att slåss i en förening,
nej, det tjänar ändå ingenting till.
Så småningom så börja' saven stiga,
och man sökte sig en livskamrat,
nån som uppfyllde ens normer,
nån med Dolly Partons former
och Tore Vretmans kunnande i mat.
Inte fasen blev det som nan drömde,
då när man var sjutton-arton, för
nu i efterhand så vet man,
hon såg ut som Tore Vretman
och lagar mat som Dolly Parton gör.
Nu står man mitt mellan vaggan och graven.
Medelålders och med övervikt.
Visst har man väl planera'
att börja motionera
fast givetvis på lite längre sikt.
Och man drömmer om en ny och fin Mercedes
och om ett sommarhus i Portugal,
men man får en gammal Skoda
med en trasig växellåda
och en friggebod, i bästa fall.
Det är lika bra att sluta drömma.
Det går åt helvete i alla fall.
För om man drömmer om Paris
hamnar man på något vis
lik förbannat i Hudiksvall.
Och ni som sitter här ibland publiken,
ni tror ni har det trevligt, men
ni ska vara måttligt glada
ni har säkert vattenskada
i kåken när ni kommer hem igen.
Och alla ni karlar som sitter här och hoppas
och drömmer för öppna spjäll,
det har ni ingenting för
att ni sitter här och gör,
för det blir ändå ingenting i kväll!
Text: R. Eriksson
//Veronica
