Camabaros blogg

En av det viktigaste fysiska egenskaperna för en hund är dess gångarter och rörelser, en hund som rör sig bra och orkar röra sig länge är en hund med fördelaktig anatomi och uppbyggnad. En jakthund ska orka röra sig i jaktmarkerna otaliga timmar/dag, en draghunds skicklighet framför släden beror till stor del på dess rörelser och anatomi.  

Det är oerhört intressant huruvida olika raser rör sig, hur de ska röra sig och hur kroppen är uppbyggt för att de ska få just det rörelsemönstret. Trots att varje ras uppbyggnad har en mening finns det olika uppfattningar om hur diverse olika raser ska se ut och röra sig, många gånger avlas det fram extremer åt olika håll som oftast inte är till fördel för rasen, bara för människans öga!

Det första jag tittar på i ringsidan (eller på en hund som jag fått upp ögonen för) är hundens rörelser, det andra jag tittar på är hundens naturliga uppställning, dvs när hunden bara står avslappnat, hur står den då? Jag vill att den ska stå stadigt, fyrkantigt och sunt. Dvs, står en hund med baktassarna långt under magen, eller kanske väääldigt långt bak, vad beror det på i uppbyggnaden osv...
Allt hänger ihop!

En hund som nystar- för tassarna innåt innan nedsättning medan krabbning innebär att en hund går med bakkroppen mer åt sidan än framdelen, som en krabba. En hund som snörar sätter ner tassarna utefter en linje på marken osv... rörelserna säger otroligt mycket. En hund med brant kors kan inte trampa under sig så långt medan ett plant kors (kort kors) och högt ansatt svans ger ett kortare steg (foxterrier)...

Ibland kan rörelserna luras om man inte känner sin ras, ta bara den svävande vackra gången som faktist är mycket energikrävande, vill man ha en svävande gångart på en Siberian husky te.x...  

Nåväl, tycker det är otroligt intressant och VIKTIGT att kunna sätta ihop hundens rörelser till dess fel och brister samt fördelar i uppbyggnaden.

Lär känna hundens alla delar, fördjupa dig i rastandarden och i RAS, sätt dig sedan vid "ringside" och döm hundar! En bonus är såklart om man får  ta del av en kunnig uppfödares tycke i frågan, ngn man har förtroende för! Raser där färg och teckning har betydelse kan det vara kul att ha koll på dess arvsgång. 



Lite tankar såhär en Söndag kväll /// A 

 




   






(ställer mig frågan om detta inlägg ska ligga under kategorin --> jakt, draghund eller Podenco Ibicenco... hm, får fundera ett tag till och nöjjer mig med den vardagliga kategorin hundar tillsvidare)


Kram / A

 

/ A

Visst är det mycket roligare att snabbt övergå till jakt-, lydnads- eller bruksträning, än att traggla med avlämningar och ”håll fast” övningar? Men en slarvig inlärning av apporteringen blir i längden ett dyrköpt misstag.

För en del är det självklart att vissa raser bär på föremål. Många lägger därför inte ned så stor vikt vid inlärningen av apportering. Med lite tjat, lock och pock brukar vi ju till slut få apporten i handen. Men i högre tävlingsklasser ingår olika apporteringsmoment och oavsett vilken apportering det gäller är bedömningen densamma – tempot ska vara högt och hunden får inte tugga.

I den här artikeln tar jag upp hur jag lär in apporteringens olika delar – fokusering, gripande, fasthållande, tempo, ingång, sättande och avlämnande.

Bra och dåliga föremål
Träna på allt och plocka gärna upp saker som du hittar under promenader, för de luktar annorlunda. Det är inte ovanligt att hundar nonchalerar främmande föremål, eftersom de inte känner igen lukten på dessa. Träna på både små och stora föremål, tunga som lätta. Plast, metall eller olika träslag är inga problem för hunden som inte från början har blivit specialiserad på apportbockar i trä eller metall.

Vill hunden verkligen gripa föremålet?
Förutsättningen för ett snabbt gripande är att hunden verkligen vill ha apporten. Att försöka träna snabba gripanden med en hund som känner olust eller visar ointresse för apporten är dömt att misslyckas. Om hunden överhuvud taget griper apporten gör den det oftast långsamt och tveksamt. Belönar vi trots detta (hunden har ju ändå utfört momentet) riskerar vi att aldrig komma till rätta med det långsamma gripandet.

Ett vanligt sätt att försöka lösa problemet är att på olika sätt engagera hunden i att tycka att apporten är rolig. Det kan fungera alldeles utmärkt – om hunden tycker om att leka. I andra fall kan det resultera i att hunden upplever situationen som olustig. Ett alternativ till att leka kan vara att vi istället byter kriterium.

”Titta – vad kul”
Alla som har lärt sin hund tass- eller nosmarkeringar på en target vet hur lätt det är att hunden efter ett par repetitioner istället griper targeten. Klickar vi dessutom av misstag när hunden griper kommer vi ofrivilligt att lära hunden att det är gripandet som leder till klick och belöning. Å andra sidan – vill vi lära hunden att apportera är detta en fantastisk start på inlärningen.

1. Sätt dig på golvet med hund, föremål och en skål med hundens favoritgodis. Göm föremålet bakom din rygg.

2. Visa hunden godbiten, tryck sedan handen med godbiten mot ditt ben. Omedelbart när hunden tittar på dig tar du fram apporten bakom din rygg. Undvik att sätta fram apporten rakt framför hunden, eftersom många hundar väljer att titta bort när något kommer rakt mot deras ansikte. Sträck istället fram apporten, så att hunden spontant vrider på huvudet mot den. Klicka och belöna direkt när hunden tittar på föremålet. Göm sedan apporten bakom dig igen.

Det är viktigt att apporten försvinner i samband med din belöning och att du lugnt väntar ut hunden, tills den visar intresse för att börja jobba igen. Variera var någonstans du sträcker fram apporten, eftersom förändringen i sig är motivationshöjande för hunden. Apporten kan komma fram från vänster eller höger hand, längs golvet eller högt upp i luften. Använd din fantasi. Din variationsrikedom kommer på ett positivt sätt att stimulera hunden att vilja söka upp apporten. Träna korta stunder, inte mer än två minuter per gång, men gärna vid flera tillfällen per dag och på olika platser. Du bör också variera med att sitta på golvet, i en stol eller stå upp.

3. Vänta på att hunden gör en antydan till att sträcka sig mot apporten. Klicka och belöna. Använder du inte klicker utan enbart din röst bör du vara mycket försiktig med att använda ”bra”, eftersom det i ett senare skede leder till att hunden släpper föremålet när du berömmer. Säg hellre ett neutralt ”varsågod”.

Plockövningar
4. Börja med att dra undan apporten när hunden sträcker sig efter den. Hunden måste då röra sig efter apporten för att få tag i den. Jag höjer gärna upp apporten en bit i luften så att hunden måste hoppa för att nå den. Det skapar oftast bättre aktivitet hos hunden, än om du sänker apporten mot golvet.

5. Nu har du troligtvis kommit så långt att din hund griper lika ofta som den bara nosar. Då förstärker du enbart de gånger när hunden griper. Nosar den bara så flyttar du snabbt undan din hand med apporten i, och så får hunden göra ett nytt försök. Träna inte för länge, två-tre gånger räcker innan du tar en paus eller gör något annat.

6. Nu griper din hund varje gång, men med olika hastighet. Börja med att förstärka enbart de korrekta – de snabba – gripandena. Är hunden tveksam gör du som tidigare, flyttar på apporten eller tar en kort time-out och gömmer apporten bakom ryggen. Vänta med att ta fram apporten tills hunden stirrar på dig för att du ska ta fram den eller springer bakom din rygg och ”stjäl” den.

7. Var glad, även när det blir ”fel”. Fel känsla hos dig leder snabbt till att hunden blir tveksam. För vad tror du händer om du sitter och stirrar surt på hunden? Du lär ju hunden en förväntan i situationen. För få förstärkningar kan innebära rena dominansträningen för hunden, oavsett dina goda intentioner. Låg intensitet beror därför ofta på ett för högt satt kriterium.

Demonstrationstugg eller ett illa valt kriterium?
Då och då hör man utryck som att: ”hunden tuggar på apporten för att demonstrera mot sin ägare”. Detta är svårt att bemöta eftersom det oftast är en subjektiv tolkning av ägaren själv. Dessutom är det mer fruktbart att analysera hur inlärningen har gått till från början.

Ett vanligt fel är till exempel att vi alltför snabbt byter kriterium, från att hunden ska gripa till att den ska hålla fast apporten. Om vi byter kriterium för tidigt står vi på en väldigt skör grund när vi sedan ska shejpa hunden till att hålla fast apporten under en allt längre tid.

Tänk på hur du belönar!
”Pavlov sitter på din axel”, sa ofta Bob och Marian Bailey när jag gick kurs för dem i Arkansas för ett par år sedan. Med det menade de att det lätt uppstår bieffekter om vi inte ser upp med hur vi belönar. Ofta sitter vi på golvet och tränar med apporten framför oss, klickar och ger belöningen från vår hand. Belönar du alltid enligt samma mönster är risken stor att hunden lyfter och sedan släpper apporten lika snabbt.

Eftersom du dessutom sitter och ger belöningen underifrån är risken stor att du råkar klicka i samma ögonblick som hunden gör en liten rörelse riktad mot din hand. Vips så har du omedvetet bytt kriterium. Variera därför med att klicka och ge belöningen ovanifrån, så att hunden får sträcka huvudet uppåt. Eller så kan du kasta iväg belöningen åt olika håll. Placera gärna godbitarna eller leksaken på ett bord, istället för att förvara dem i din hand.

Ta inte apporten med handen!
Inledningsvis är det helt onödigt att vi tar apporten ur hundens mun. Det ställer oftast till mer problem än det gör nytta. Det är gripandet som vi ska förstärka. Det gör vi enklast med en klicker och genom att låta hunden släppa apporten på golvet. Eftersom det är samma händer som både tar apporten och som levererar godbiten är det lätt att skapa en onödig förvirring för hunden vilket kan resultera i att den börjar tugga på apporten. Min erfarenhet är att externa belöningar i samband med ”håll fast övningar” är otroligt mycket mer effektiva än de belöningar som vi ger från handen.

Exempel på ”håll fast övningar”
1. Utmana din hund genom att lägga en belöning på ditt ben som den inte får ta. Därefter visar du apporten och väntar. Ha tålamod, eftersom det plötsligt blir en märkbar förändring när du lägger belöningen synlig i ditt knä. Omedelbart när din hund griper apporten klickar du och låter hunden ta belöningen. Förläng därefter tiden successivt innan du klickar.

2. Låt hunden ta apporten, omedelbart efter gripandet släpper du ned en godbit eller leksak på golvet framför dig. Släpper hunden apporten för att ta belöningen tar du raskt, retsamt och med ett glatt humör bort både belöning och apport. Sedan börjar du om från början. Hundar lär sig fort, redan efter första försöket brukar de förstå att de måste invänta klicket innan de får släppa apporten.

Ingångar
Gå med hunden vid din sida utan ”fot”-kommando. Låt hunden ”tigga” fram apporten som du håller bakom din rygg. Ge apporten med eller utan ”apport”-kommando och säg sedan ”fot” och gör halt. Även här funderar du på belöningsform, externt (utlagt) eller internt (från dig själv). Upprepa samma övning, men gör nu vänster om halt. Gå inte länge, max fem sekunder till en början.

Träna sedan ”rörliga ingångar” där du säger ”fot” och flyttar dig på stället till vänster. Omedelbart hunden aktivt slänger in bakdelen förstärker du beteendet, men var observant så att hunden vet hur den ska hålla apporten. Har du tränat nära dig på varierande sätt är detta inte någon svårighet för hunden.

Min golden retriever, Kipling, tränade jag till exempel stadgeträning med, genom att han fick sitta vid min sida och hålla i olika apporter under tiden som jag stod och slängde boll mot garagedörren. Kipling visste att enda chansen för honom att få ett ”varsågod” var att han satt blickstilla.

Störningsträning
När din hund har förstått att den blir belönad för att den slänger in bakdelen vid din vänstra sida, kan du utmana hunden genom att öka graden av störning. Låt en glad ”tävlingsledare” störa din hund när den på ditt ”fot”-kommando kommer in vid din vänstra sida.

Rätta störningen efter vad din hund klarar av. Det är inte meningen att störningsträningen ska bli så svår att hunden helt tappar koncentrationen på vad den ska göra. Men har hunden förstått att förutsättningen för att få belöning är att den anstränger sig för att komma upp till din vänstra sida så kommer den här störningsträningen bara skapa ytterligare motivation för att kasta sig in till rätt position. Hundar lägger in turbon när det blir svårare.

Säg ”Apport”
Lägg in kommandot ”apport” först när din hund är förväntansfull och griper snabbt varje gång du visar apporten. På det viset skapar du en kedja – rätt förväntan leder till kommandot som leder till belöning. Din hund ska aktivt be dig om att ta fram apporten.

Ta fram den och säg ”apport”. Variera med att hålla tillbaka hunden i halsbandet och därefter säga ”apport”. Använd din fantasi och lägg apporten nära dig, fast på olika ställen. Både hunden och du tycker att det är roligare, än om du hela tiden lägger apporten framför dina egna fötter. Sätt fast den mellan dina knän, ställ dig på alla fyra och lägg apporten på ryggen. Ja, jag vet att du ska tävla, men det innebär ju inte att själva inlärningen måste vara identisk med det färdiga tävlingsmomentet. Just nu lär vi ju bara in signalen ”apport” och snabba gripanden.

Egentligen kan din hund vid det här laget både gripa snabbt och hålla fast till dess att du klickar. ”Apport” är egentligen bara pricken över i. Jag är själv inte noga med att hunden bara får ta apporten när jag säger ”apport”, den får gärna vara spontan och själv plocka föremål ur ryggsäcken. Men ger jag hunden ett kommando, till exempel ”sitt” eller ”fot”, så får den inte hämta föremålet förrän jag säger ”apport”.

”Tack”
Är ett ord som knappast behöver läras in på något speciellt sätt eftersom hunden oftast kan det från vardagen. Skulle det mot förmodan uppstå problem klickar du rätt beteende samtidigt som du säger ”tack”. Upprepar du detta tillräckligt många gånger så kommer hunden att släppa enbart på ”tack”.

Snabb inkallning
I de flesta fall ligger inte lösningen i vad vi gör för något när hunden är på väg mot oss. Förutom arbetet på nära avstånd, med snabba gripanden i utbyte med hundens favoritgodis eller bästa leksak, beror tempot även på variationen i hur vi lägger ut föremålen. Träna till exempel uppletande med apporterna istället för regelmässigt korrekta apporteringar, oavsett om du står på appellplanen eller befinner dig i skogen. Precis som vi tycker inte hunden att det är roligt att upprepa samma sak hur många gånger som helst.

”Så kan man väl inte göra?”
Det går att variera apporteringsträningen i det oändliga utan att du ”förstör” din tävlingsinkallning. En dag arbetar du med plockövningar, varför inte prova med att sätta fast en tändsticka (otänd) mellan dina egna tår och säga ”apport”! Eller så stoppar du ned apporten i en pappkartong eller i din ryggsäck och låter hunden hämta den. Sätt guldkant på kommandot ”apport” genom din variation i träningen. Det finns inga måsten, din hunds begränsningar är oftast dina egna.

Eva Bodfäldt
Publicerad i: Canis

 

/A

• har godis i handen som jag för åt olika håll framför hennes nos
• godis i handen som jag håller framför hennes nos och backar bakåt, reser hon sig eller lyfter armbågarna från marken stänger jag genast handen
• godis som jag för över och bakåt hennes huvud som om jag vill att hon ska sitta, men det vill jag inte såklart
• godis som jag "tappar" på marken framför henne, eller som studsar bort från henne
• anv min kropp, vänder mig åt olika håll (hon ska kunna ligga kvar trots att jag går eller står åt samma håll som hon ligger åt, dvs inte står mittemot henne
• leksak som jag "tappar"
• När mina hundar kan detta bra gör jag det svårare»
• godisregn över hunden
• boll som kastas över hunden
• fler miljöer, störiga miljöer med många hundar i (kan hon iof väldigt bra redan
• kliva och stå över hennes rygg
• gå runt henne
• gömma sig en bit ifrån henne
• gömma sig och låta ngn annan kliva över henne, kasta boll osv
• bara fantasin som sätter stopp ;)

Använder frisignalen "FRI", då jag vill ha en motsatts till stadgan, Fri, godis eller leksak, det är bara då hon får resa sig. En hund lär sig bäst om det finns motsattser. Skall+tyst, Stadga+fri osv...  

Friiiiiiiiiiiiiiiiiiii 

°TREVLIG HUNDLIG HELG°   //A

viktigt att vara avslappnad bland fåglar åxå, inte alltid det enklaste,
 hur vi tränar detta kan ni läsa i DET HÄR inlägget ;)

Måndag, en slags vilodag, inget spring, lite klickerträning senare men vi tar det lungt, varit full fart i dagarna tre och stackars Puckodencon som lever med en löptik, han vet inte vad han ska ta sig till. Men efter en dragtur där han fick ge gärnet kunde han tillbringa natten under duntäcket, det är bra, slappna av lite, behöver han!

Löven blåser bort där ute, en levande och energifull årstid trots allt dött. Vi sitter inne, väntar på att något ska hända, sneglar på varandra ibland, hör vinden viska, eller nej, vråla. En slags ro infinner sig i lyan trots allt...

På Lördagen besökte vi stadens härliga park, jag och Elvira tränade stadga, kunde ha henne lös under ligg/stadga träningen, hon var fokuserad och hade fin kontakt, trots löp =)

Väntar på att komma iväg... Rimset ska vara morot åt Elvira, men blev tvärtom =)

 











///A

Hittade en bra film om hur man kan träna in i detta fallet kallat "leave it". Kika gärna in henns andra filmer åxå, dom är mycket bra tycker jag =)

 


Klick / A

/ A

"Basing dog training on a misunderstanding of wolf behavior is as useful as basing human education on a misunderstanding of chimpanzee behavior."
// Ian Dunbar









Ha en trevlig dag med era hundar, själv är det genetikkurs som gäller för min del, men innan det ska flocken nog hinna med både hundträning och skogslufs ;)

//A

 
Rimset vid Torneträsk (tror jag)

// Vinterlängtande, fjälltrånande Matte (A)

 


 

GOD MORGON /// A

... klart du ska Elvira ;)

 

Finns så många historier om slädhundar, om deras äventyr och hjältemod. Se bara på Balto (nä, det är inte bara en tecknad film, Balto har funnits på riktigt). Ledarhundar, de allra tappraste och de kämpande hundarna längre bak, så många som aldrig nämnts... jag tar av mig hatten !!!

Kanske skriver något inlägg om en å annan hjälte nångång, annars har vi jhu våran egen superhjälte och hennes bravader om tennisbollar och kantarellsök.. MINSAN!!!!

Superhjälte



/// A

• APPORT
• AVLÄMNING
• HANDTARGET
• OCH VADÅ HERMELINER...

Elviras första löp har börjat, tänk vad tiden går fort! Hon håller på bli vuxen. Barmarksträningen har påbörjats och på Onsdag startar genetik kursen som tillhör Uppfödarutbildningen, genetik är alltid lika roligt och klurigt =) Ja, vi har fullt upp här, vilket påminner mig att göra ett besök på apoteket eller ngn hällsokostaffär, är i stort behov av vitaminer, hösten gör mig extra trött verkar det som!

Ha det bra / A