Camabaros blogg

Ibland får jag frågor angående klicker, klickerträning, hur man börjar och vad man behöver, vad det går ut på osv. Därför har jag bestämt mig för att försöka skriva en serie inlägg om detta. Detta, första inlägget är eg repriser på vad jag tjatat om tidigare, men tål att upprepas!

(jag är ingen hundpsykolog, utbildad instruktör  eller proffs, bara en klickeramatör som älskar att träna hund, så jag ska försöka ge min syn på klickeriet )

Vad är klickerträning?
Klickerträning för mig är en träningsfilosofi som handlar om belöningsbaserad träning där man shejpar fram önskade beteenden.

Shejping:
Handlar om att forma beteenden. Man klickar den minsta antydan till det som en dag kommer leda till ett färdigt beteende.  En hund ställer sig oftast inte på bakbenen och backar bara sådär, utan man får forma hunden till det beteenden. Vill man att hunden ska hoppa upp på en speciell stol, då får man börja med att klicka när hunden tittar åt det håll stolen är åt kanske, hunden bjuder hela tiden på beteenden helt naturligt, fastän att de ligger och vilar så händer det ngt hela tiden, ett öra vinklas åt sidan, en tass dras in, en blinkning med ögonen, en gäspning – allt kan fångas och förädlas!  Möjligheterna har inget slut! Desto mer man shejpar, ju mer förstår hunden konceptet och man når fortare och fortare fram till sina mål!  

Bjuder inte hunden på något? Locka inte, var passiv, antingen väntar man ut hunden eller avbryter träningen. I början av nyss inklickade hundar händer det ofta att de testar med passivitet, helt enklet lägger sig och bara tittar på sin förare, Elvira gjorde så och det är något dom måste få testa om dom vill, men det kommer inte leda till något, jag vill såklart ha aktiva beteenden.

Positiv förstärkning: 
”En förstärkare är en händelse som, när den inträffar samtidigt med en handling, tenderar att öka sannolikheten för att denna handling kommer att upprepas. Lägg detta på minnet. Detta är hemligheten bakom god träning”. (Karen Pryor, Don’t shoot the dog / Skjut inte hunden)

Inom klickerträning använder man sig av positiv förstärkning, vad som betecknas som en positiv förstärkare är individuellt från hund till hund (eller från höna till höna, mus till mus etc.)  Ex på positiva förstärkare är godis(korv, ost, lever, kokt och stekt kött, fisk, gurka, russin, köttbullar etc) lek, smek, kissa (markera för hanhundar), få lukta på baken på en löptik, hälsa på ngn man tycker om osv… 

Det är viktigt att hitta just det som motiverar sin egen hund, lek är det viktigaste vi har, därför bör lekutveckling ligga högt upp på dagordningen. Man kan med fördel shejpa fram lek och kamp. De allra svåraste momenten tränas i princip alltid med lek och föremål som förstärkare. En föremålsintresserad hund är GULD och det är just föremålsintresse många uppfödare tittar extra noga på med sin avel av brukshundar. Matglada hundar är såklart trevligt att träna, men man ska inte fastna, utan variera sin belöning. (själv får jag bästa möjliga effekt på träningen med löptikar som förstärkare men då har man åxå en översexuell snapphane att förfoga över   

 

Negativt straff:
Är även det något som anv. vid klickerträning, det innebär att ta bort något som hunden vill ha, ex, leda bort hunden i halsbandet (på ett vänligt sätt) från träningsplanen då hunden exempelvis skäller vid fritt följd. Eller vända sig om när hunden hoppar mot en för att slicka dig i ansiktet. Ta bort apporten om hunden tuggar och därmed kan den inte längre få belöning, den får bara belöning om den håller apporten utan att tugga. Det är lätt att fastna i negativt straff, i den bästa av klickervärldar och för den ultimata klickertränaren behövs aldrig negativt straff förekomma eftersom man redan har förebyggt och tränat perfekt. MEN alla vet att det inte finns någon perfekt värld eller perfekt tränare, därför är det svårt att klara sig utan negativt straff.

(Inom klickervärlden är positivt och negativt desamma som inom matematiken, positivt-ngt tillförs, negativt-ngt tas bort. )

Ignorera och släcka ut:
Att ignorera beteenden som är oönskade är mycket mer effektivt än att positivt straff,  men jag försöker tänka på att, hinna förstärka innan ett oönskat beteende kommer, man känner sin hund och kan läsa av den. Kommer det en människa gående som ser mystisk ut, undvik att hunden ska börja skälla eller liknande med att förstärka den innan den börjar göra det. Du får kontakt med hunden, hinner belöna det rätta beteendet och kan fortsätta be om fler beteenden så att hunden får bort sin fokus från mystisk människa.

Hinner man inte med detta, är man oförberedd etc, då gäller det att titta åt ett annat håll och ignorera hunden, gå hem och fundera om det behövs andra åtgärder. Ignorering är underskattat, men funkar för det mesta riktigt bra.

Att släcka ut klickersignalen är lätt, undvik att ge belöning efter klicket, snart är signalen utsläckt. Att försöka öppna en dörr som inte går att öppna leder till att man tillslut slutar att försöka. Att inte ge respons (negativ eller positiv) på oönskade beteenden brukar tillslut leda till utsläckning. Utsläckning till skillnad från korrigering ger inga biverkningar.

IGNORERA DÅ HUNDEN GÖR FEL, FÖRSÄRK DET HUNDEN GÖR RÄTT

Tvångsbaserade metoder, aversiv kontroll, korrigeringar, negativ förstärkning och positivt straff, kan man kombinera detta med klickerträning?
Inget av detta hör hemma inom klickerträning, blandar man in detta är det inte längre klickerträning och man kan inte kalla sig för klickertränare.  Med andra ord, vi korrigerar inte (läs: ge hunden obehag för att minska sannolikheten att ett specifikt beteendet upprepas)  ex då hunden inte kommer när vi roparà kommer inte hunden när vi ropar så kan den inte detta ännu och vi kan inte skylla på något annat än att VI har misslyckats med vår träning. Därför bör vi sänka kriterierna istället för att korrigera hunden.

Vi sysslar inte med tvångsapportering (negativ förstärkning) ett obehag som upphör så fort hunden gör som vi vill, det vill säga nyp i örat tills hunden håller apporten i munnen och sannolikheten för att hunden tar apporten i munnen bör därför öka, för att slippa obehag. När du lägger in kommandot ”Apport” blir därmed kommandot ett slags hot för hunden, för den vet vad som händer OM den inte gör vad som förväntas av den. Tyvärr är sådana metoder ofta förstärkande för hundägaren då man får sin vilja igenom för ett tag och därmed blir lättad vilket som sagt är en förstärkning. Biverkningarna utav dessa metoder tänker jag inte ta upp här.

”Om man under träning använder sig av både positiv förstärkning och aversiv kontroll är det en faktor man bör vara klar över; Vi kan tänka oss en hund som belönas både med godis och andra saker när den varit duktig, men även tilldelas kraftiga korrigeringar när den gör fel – inte helt ovanligt förekommande. När hunden utsätts för mycket obehag under träningen blir belöningens inverkan mindre! Hunden kan helt enkelt bli så upptagen av att undvika obehag att den inte jobbar så hårt för belöningen längre. Det här har troligtvis att göra med att det evolutionärt sett har större överlevnadsvärde att undgå något hotfullt än att uppnå en enskild fördel” (Cecilie Koste och Morten Egtvedt - Lydnadsträning i teori och praktik, från grundfärdighet till tävling)

Varför just en klicker?
Klickern är en belöningsmarkör. En signal som talar om att en positiv förstärkare är på väg. Det fina med klicken jämfört med rösten är att den ALLTID låter likadan och den är snabb. (Desto snabbare hunden får sin förstärkare efter signalen/klicket desto bättre)

Egentligen är inte klickern det viktiga när man sysslar med klickerträning. En klicker kan bytas ut mot någon annan signal som t, ex rösten (ett kort bra), en kort blinkning av en lampa, ljudet av en visselpipa (kort vissling), handtecken (utgår ifrån att hunden ser). Klicken har dock visats sig i genomsnitt ha bästa effekt då man med den får den bästa timingen. Timing är A och O i klickerträning.  

 ///A