Kanske underligt...

Vi var på en lunchpromme i det hääärliga vädret... Och nu vill jag bara säga några ord om min minsta lilla: Keron! Han har ett speciellt ställe i mitt hjärta...det har alla mina hundar...men ingen kan få mitt hjärta att känna sådan ömhet som han.

Och som i dag...när vi kunde gå förbi hundar som stod och skällde på sina gårdar...och han (och Fyra & Lillis) kände sig trygga och var lugna....Då känner jag sådan lycka som inte går att beskriva!! Och den viktigaste av alla i denna flock -Matte ...var också lugn... Jag har inte kunnat läsa Keron..jag har behandlat han som om han vore Lillfrida...men de är sååå långt ifrån varandra som det bara går! Med henne har det aldrig varit några problem att göra någonting...alltid kunnat vara lös, överallt...

Men Keron har börjat känna osäkerhet i vissa situationer, och jag har reagerat fel...jag har väntat tills hans stress varit för hög! För gränssättning är otroligt viktigt för hundar...men jag har tidigare försökt få honom att respektera mina gränser när han varit i tillstånd då han inte tar in något...Det enda som hänt är att han upplevt dessa stressande situationer som tio gånger mer stressande -Förutom det han är osäker inför så har dessutom MATTE "attackerat" honom................gråtit många tårar när jag tänkt tillbaka på allt det här....Jag ville ju såklart hans bästa...

Känns som att han offrats för att jag skall lära mig något.....INGEN annan hund har lärt mig så mycket som han! Kan till och med se att Lillfrida utsatts för mer stress än nödvändigt....Sen hade man ju annorlunda förutsättningar med henne. Gick bara skola, hade bara henne....promenerade överallt...tog med henne överallt...Så hon hade mycket tid att tränas i olika miljöer.

Men i dag kan jag och Keron träna med andra hanar och jag känner full tillit till honom....det var bara två år sedan som jag inte skulle vågat det.

Är så tacksam för allt Keron lärt mig....i dag försöker jag verkligen läsa av alla mina hundar, inte utsätta dem för saker de inte är redo för...eller rättare sagt: Utmana lagomt mycket....ge dem tid....Och minnas vad min syster ofta sagt mig: Vi vet inte alltid vad hundarna säger till varandra..Det enda vi kan göra är att acceptera om våra hundar känner sig osäkra inför något...Gör vi det så kan vi ge dem förutsättningar att känna trygghet...och de kommer börja lita på oss, mer och mer....

Tack min älskade, älskade Keron......





Kommentarer

Dela gärna din åsikt eller lämna ett tassavtryck, alla kommentarer kommer besvaras här på bloggen!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0