är döden verkligen så vacker?
Den goda tanken var att fixa KILLER igår, KILLER är min lilla Citra, tillika hundbil som alltid ställer upp, vi tankade, kollade oljan, laddade batteriet å körde 20 min för att ladda batteriet änmer, tyvärr svarade han inte på våra räddningsförsök så det hela kändes en aning meningslöst då KILLER återgick i sin koma efter allt arbete =/ MEN..... Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp, så jag har bestämt mig för att återuppliva KILLER, med alla mina krafter, A, har lovat att fixa min bil gratis, han är bilmekaniker så det känns superbra minsan, Sedan ska jag göra om KILLER till en ren bruksbil för mig och de mina "hundarna".... Solskydd, bilburar, ta bort baksätet för att göra den till en liten lastbil, och på det sättet få den billigare i försäkring och skatt, samt få ett större utrymme för hundarna.
A, ringde nyss och frågade om jag hade vart å matat hästarna, han är på hästutställning, jag sa att jag inte får igång bilen så han får sköta det själv idag, men imorgon är fulSAABEN tillbaks från Stockholm så då kan jag och hundarna tillbringa hela dagen bland hästarna ute i Glamsen.
På Fredag börjar förhoppningsvis min och Fritz första ridlektion,längtar sååå mycket att få råd och tips från en ridlärare.... men nu, idag ska jag och hundarna ut och träna, jag ska även lägga ett återgångsspår åt Rimset, och ett litet spår åt Tuva........
Sanna är i HARBO för att lära sin mor Agneta bruksspår, mina tankar är ofta hos dem nu, Dom har nyss förlorat två älskade hundar på ett tragiskt och sorligt sätt.
Tuva, min Curlytik, är nästintill döv och blind, det märks på hennes beteende, hon har blivit mer osäker, hoppar till när det kommer bilar bakom och skäller gärna ofta för att vara på den säkra sidan......
Det är jobbigt med gammla hundar, att förbereda sig på ett avsked som alltid blir svårare än man tror. Att försöka hålla huvudet kallt och blicken högt, för att vara säker på att man gör det rätta, att avsluta ett liv, att ha det ansvaret känns alltför stort, iaf för mig, man får helt enkelt lyssna på hunden, på vad den önskar. att förväxla sin egen önskan med hundens är lätt, alltför lätt vågar jag påstå, det mest värdiga är inte att hålla ett liv levande på alla sätt och vis.
Det är nog bara vi människor som har det synsättet. Döden är en befrielse för en gammal kropp, ett nytt äventyr tar vid, utan krämpor och andra åkommor, utan stela ben och dimmig blick. Döden är något vackert, det vackraste varje själ kan vara med om och kan närmast jämföras med vår födelse.
Varför är det då så svårt att vara den som blir lämnad?
Viltspår med arbetsglad Podenco Ibicenco
A, ringde nyss och frågade om jag hade vart å matat hästarna, han är på hästutställning, jag sa att jag inte får igång bilen så han får sköta det själv idag, men imorgon är fulSAABEN tillbaks från Stockholm så då kan jag och hundarna tillbringa hela dagen bland hästarna ute i Glamsen.
På Fredag börjar förhoppningsvis min och Fritz första ridlektion,längtar sååå mycket att få råd och tips från en ridlärare.... men nu, idag ska jag och hundarna ut och träna, jag ska även lägga ett återgångsspår åt Rimset, och ett litet spår åt Tuva........
Sanna är i HARBO för att lära sin mor Agneta bruksspår, mina tankar är ofta hos dem nu, Dom har nyss förlorat två älskade hundar på ett tragiskt och sorligt sätt.
Tuva, min Curlytik, är nästintill döv och blind, det märks på hennes beteende, hon har blivit mer osäker, hoppar till när det kommer bilar bakom och skäller gärna ofta för att vara på den säkra sidan......
Det är jobbigt med gammla hundar, att förbereda sig på ett avsked som alltid blir svårare än man tror. Att försöka hålla huvudet kallt och blicken högt, för att vara säker på att man gör det rätta, att avsluta ett liv, att ha det ansvaret känns alltför stort, iaf för mig, man får helt enkelt lyssna på hunden, på vad den önskar. att förväxla sin egen önskan med hundens är lätt, alltför lätt vågar jag påstå, det mest värdiga är inte att hålla ett liv levande på alla sätt och vis.
Det är nog bara vi människor som har det synsättet. Döden är en befrielse för en gammal kropp, ett nytt äventyr tar vid, utan krämpor och andra åkommor, utan stela ben och dimmig blick. Döden är något vackert, det vackraste varje själ kan vara med om och kan närmast jämföras med vår födelse.
Varför är det då så svårt att vara den som blir lämnad?
Viltspår med arbetsglad Podenco Ibicenco
Kommentarer
Trackback
