En stuga vid en sjö
I går strövade vi fritt i fyra timmar i underbara skogar. Tuva och Rimset ansträngde sig fullhjärtat att söka kantareller, även om jag anar att Tuva egentligen sökte vattengropar att plaska i och Rimsets ihärdiga nosande rörde sig om allt annat utom svamp.
Vi kom till en underbar sjö, perfekt jaktträningsområde och hundarna fick vattenapportera i vass. Jag hade med kaffe och smörgås så jag satt där å fikade ett tag med en underbar utsikt och en härlig känsla som sköljer över ens kropp, detta medan hundarna sysslade med sitt, vada i vattnet och spana.
Jag hittade en underbar stuga vid vattnet som ingen verkar ha brytt sig om på flera år och jag kunde ge vad som hellst för att få bo där, det var helt underbart. Då jag började promenera hemmåt och lämna stugan bakom mig kändes det svårt att lämna platsen, plötsligt kände jag att jag var tvungen att vända om, som om något drog mig tillbaks, jag gick en bit och stannade, vände mig mot skogen som om den ropade på mig, där fanns igen stig, det var blött och svårt att ta sig fram, men av nån anledning gick jag dit, några meter in i skogen under vajjande björkar och alar. På mjuk mossa och spegelblankt vatten som samlats efter sommarens alla regniga dagar.
Nåväl, jag gick några meter, tills jag kände att jag gått förlångt, jag vände om och kände mig tämligen fånig, vad höll jag på med? Plötsligt stannade jag och gjorde en 90 graders sväng mot vad? jag gick en bit in och där bakom träden fanns en grav. En gammal, otroligt gammal grav. jag vet inte vad som blivit begraven där, en människa , en hund? men det kändes märkligt, på ett possitivt sätt. På ett kraftfullt vackert sätt.
Kanske jag bara inbillade mig känslorna, kanske var det en ren slump att jag från början drogs så långt in i skogen och hamnade vid denna stuga och den platsen som kändes så älskvärd, kanske var det även en slump att jag råkade gå in i en snårig skog för att där inne finna en begravningsplats..... men det känns mer spännande och absolut mycket rofylldare att INTE tänka så.
Jag känner mig inspirerad igen ;)
Jag känner för att lägga mig på min spikmatta eller krama om en gammal ek.
Plötsligt känns livet vackert och framtiden lite ljusare ;)
// anna
Vi kom till en underbar sjö, perfekt jaktträningsområde och hundarna fick vattenapportera i vass. Jag hade med kaffe och smörgås så jag satt där å fikade ett tag med en underbar utsikt och en härlig känsla som sköljer över ens kropp, detta medan hundarna sysslade med sitt, vada i vattnet och spana.
Jag hittade en underbar stuga vid vattnet som ingen verkar ha brytt sig om på flera år och jag kunde ge vad som hellst för att få bo där, det var helt underbart. Då jag började promenera hemmåt och lämna stugan bakom mig kändes det svårt att lämna platsen, plötsligt kände jag att jag var tvungen att vända om, som om något drog mig tillbaks, jag gick en bit och stannade, vände mig mot skogen som om den ropade på mig, där fanns igen stig, det var blött och svårt att ta sig fram, men av nån anledning gick jag dit, några meter in i skogen under vajjande björkar och alar. På mjuk mossa och spegelblankt vatten som samlats efter sommarens alla regniga dagar.
Nåväl, jag gick några meter, tills jag kände att jag gått förlångt, jag vände om och kände mig tämligen fånig, vad höll jag på med? Plötsligt stannade jag och gjorde en 90 graders sväng mot vad? jag gick en bit in och där bakom träden fanns en grav. En gammal, otroligt gammal grav. jag vet inte vad som blivit begraven där, en människa , en hund? men det kändes märkligt, på ett possitivt sätt. På ett kraftfullt vackert sätt.
Kanske jag bara inbillade mig känslorna, kanske var det en ren slump att jag från början drogs så långt in i skogen och hamnade vid denna stuga och den platsen som kändes så älskvärd, kanske var det även en slump att jag råkade gå in i en snårig skog för att där inne finna en begravningsplats..... men det känns mer spännande och absolut mycket rofylldare att INTE tänka så.
Jag känner mig inspirerad igen ;)
Jag känner för att lägga mig på min spikmatta eller krama om en gammal ek.
Plötsligt känns livet vackert och framtiden lite ljusare ;)
// anna
Kommentarer
Postat av: sanna
hej de lät som en väldigt magisk plats!
Trackback
