Camabaros blogg

 

För någon vecka sedan träffade Rimset "Bossen" när vi var i skogen, Bossen är en liten Bichon Frise´ hane som gjorde skäl för sitt namn. Bossen spände sig, gick runt Rimset och markerade, han var kung i skogen, enligt honom själv iaf. För de som inte vet hur denna ras ser ut, så tänk på en såndär vit golvmopp, inte särsklilt stora alls. Rimset som ser ut som ett rådjur eller en älgkalv om vi nu ska använda liknelser var förtjust över vad man kan hitta i skog och mark (vi är oftast ensamma i den skogen). Fastän Bossen var en karlakarl så blev Rimset lite småkär (dom är jhu väldigt söta de där små vita jyckarna trota allt). Det var dock inget tal om bögerier förklarade Bossen tydligt.

Bossens matte skrek hysteriskt på honom, vilket inte berörde Bossen nämnvärt, men när han var klar med sina markeringar och dyl knatade han åt hennes håll, Rimset knatade efter och då blev Bossen förbannad och morrade å skällde, matte i fråga tryckte ner Bossen mot marken som då naturligtvis blev URSINNIG, "ingen drämmer ner mig på marken, vad är det för sätt"? Vem kan klandra honom? Inte jag! man drämmer helt enkelt inte ner hundar på marken och i synnerhet inte sådana hundar som Bossen, inte sådana hundar som Rimset heller för den delen (osäker hanhund) Punkt! 

Jag bad snällt matten att släppa Bossen, eller gav det som förslag och förklarade att vi kan istället ge hanarna en korvbit var, eller denna dag hade jag stekt lever med mig, så jag tog upp två saftiga bitar, Rimset fick sin bit på den högra sidan och Bossen på den vänstra, jag gick lungt iväg med Rimset medan han fick några leverbitar till och Bossen satt fortfarande och gnagde på sin, helt obekymrad och glad över sin jackpott. Varför slita och ryta i hundarna för, det känns bara tråkigt och onödigt. 

Kram / A

 

En alldeles speciell Curly har somnat in, en liten Tuva som tassade fram genom livet har lämnat oss, alla som kände/känner henne vet vad jag menar med "tassade fram". Tuva, min ständiga följeslagare, en liten Curlytik som rymde så mycket kärlek och omtanke. Nu må hennes steg sakta ha tystnat men minnet av henne finns kvar, så många minnen. Hennes värme och omtanke kan jag fortfarande känna, den värmen kommer jag aldrig släppa, den är av ett sällsynt slag.  


Texten ovan, är citerat från en av Pughs låttexter "Snart kommer det en vind". Sånn är hon, och det är vad vi är för varandra, den texten beskriver det väldigt bra, det mesta av den, kanske bara jag som ser det men... 

// A

Elvira var jätteduktig, trots andra människor vid stranden sprang hon inte fram, belönade henne med lek, frollic duger inte.

 
Att stå på stener är bra vet Elvira, och hittade en sten i vattnet som hon balanserade stolt på, naturligtvis med tungspetsen ute.

 
Stolt huskie tämjer vågorna med surfare ;) 

 
Titta......


vacker utsikt tycker Elvira och är nöjd över tillvaron

 
mamma mu hamnade i vattnet och sveptes ut till havs ...

 
Tack för kriget mot dom kloka, för virvlarna i håret....


ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

 
...och det blåser genom hallen

 
ett sjörövarskepp

// A

Utställning: Rasspecialen för Siberian husky
Plats: Bjursås
Placering: 3 bästa tikvalp
Domare: Barry Chris Mrs

Kritik: "7 months very pretty head, good earset, good stop, good eyeset. Good augulation front and rear. Nice topline, good tailset, moves very well"


På Söndag var i till havet - alltså idag, där var det race och skutt i vågorna som gällde. MYCKET roligare än utställning ;)





 

 

 

 

 

 

 

Kram / Anna och Viiira

 

Satt nu på morgonkvisten och läste en av mina favoritbloggar Lady Dahmer (Varning --> ej hundblogg;). Hon är verkligen inspirerande och klok så jag rekomenderar alla den bloggen. Hur som helst handlade det senaste inlägget (Happiness is a choice 2.0) om just vad rubriken då anger, att man väljer sina känslor och hur man reagerar på olika saker samt att man kan styra sina egna tankar. Jag håller helt klart med hennes filosofi inom det där och har försökt leva efter det mottot ett antal år, är dock inte i närheten av målet än men jag kämpar.

Så, vad har det här med hundar att göra?
Ganska mycket vågar jag påstå, hela vardagen med hundarna blir till en bättre upplevelse, för att inte tala om träningen, eller misslyckade träningstillfällen och hundproblem. Att  slösa energi på att bli irriterad på en söndertuggad biabädd och skumgummi över hela lägenheten, ja det har jag slutat med för länge sedan, istället kan jag analysera situationen, varför tuggar hunden sönder bädden? är den understimulerad, överstimulerad, stressad, eller bara en busig, väl fungerande valp som gör sånt som hundar har gjort i tusentals år, närmligen slita åh riva i sin sovplats? Vilka åtgärder bör vidtas? Mer aktiviteter, mindre aktiviteter, en mer slittålig bädd? Punkt, inga direkta känslor tillåts komma fram, om dom inte stavas LYCKA vill säga ;)

Idag skällde Rimset på ett gäng hundar, eftersom jag gjort om träningen och ger honom mer utrymme att testa olika saker och se vad som händer så vet jag att träningen kommer gå bakåt ett tag innan det förhoppningsvis vänder. Ältar jag det här, går jag hem och bankar huvudet mot väggen eller ska jag välja att acceptera och leva i nuet och fortsätta min träning på ett mer lukrativt sätt? 

Om vi nu ska måla upp ett påhittat händelseförlopp....
Vad man väljer påverkar hela flocken, hundar är otroligt känsliga och känner direkt av förarens känslor, blir du irriterad, eller i värsta fall arg och bitter över att katten dragit ner en kruka som gått i tusen bitar och sen går ut med hunden som stressar och drar i kopplet vilket gör dig ännu mer arg och du tappar tålamodet, ryter åt hunden som i sin tur mår dåligt av det, väl hemma blir den hunden irriterad på sin hundkompis som går för nära vid bentuggeri och ger ett tjuvnyp, flocken är ur balans, det är stress, oro och hela dagen är förstörd. Ja, så illa kan det gå om man har otur =I

Det känns så skönt att jag inte blir arg på mina djur (kanske händer 1 av 100 gånger), de kan i princip hitta på vilka rackartyg som helst och jag känner inte ens en gnutta ångest. Däremot kan jag ha dåligt samvete, vilket jag bör arbeta bort! Om träningen går åt skogen så ser jag det som ett ypperligt tillfälle att vidareutvecklas som hundförare och knåpa på eller läsa sig till ett förhoppningsvis mer framgångsrikt koncept.

Klickerträning!
Det är därför jag sysslar med klickerträning, jag behöver inte, eller behöver inte låtsas bli arg och besviken på hundarna. Jag har inte alltid sysslat med klicker, fanns en tid när jag som de flesta andra använde en viss % positivt straff. Jag var aldrig bekväm i de metoderna och kände mig som en dålig hundförare, eftersom böcker och instruktörer satte STOR vikt i att vara konsekvent och ALLTID utan undantag korrigera hunden i rätt ögonblick när den gjorde ngt fel, annars skulle man aldrig nå toppen, hunden skulle aldrig förstå och "ger man ett finger tar den hela handen". Jaha tänkte jag och tyckte inte det var speciellt roligt att träna lydnad men gjorde det iallafall och var väll oftast den med de mjukaste metoderna vid träningarna trots allt!

Mer *avslappnande* sporter såsom hundkörning och agility blev något som jag lutade mig mot istället, Hunden drar för att den vill, och agility såg vi som en lek.

skogsmys

///A

Här på gatan där vi bor finns det katter, överallt, de sitter inne i buskarna och spanar, eller ja, de flesta sitter mitt på gångvägarna, de äger gatorna här!  Vissa är stora, feta med yvig päls och andra är små taniga och lågmälda med stirrig blick.  

Så hur ser planen ut för att i största möjliga mån inte få en hund som jagar katter? Egentligen är det tämligen enkelt, så fort hunden ser ngt ovanligt eller spännande gäller det att klicka och belöna. Exempel på sådana tillfällen med mig och Elvira har blandannat varit följande:
(efter varje klick kommer en förstärkare, oftast en godbit)

*Cykel - klick
*Barn - klick  
*Hund - klick
*Katt – klick
*Skateboard – klick
*Varje fordon hon fått upp ögonen för – klick
osv…. Listan kan göras lååång !

Låter det knäppt? Belönar man inte felaktigt när hunden intresserar sig för något som man faktiskt vill UNDVIKA att den får upp intresset för eller bygger på intresset som redan finns i grunden? Absolut inte, man belönar när hunden tittar, man belönar tittandet, som i all belöning är såklart timing jätte viktigt (man får det man förstärker, inte det man avser att förstärka/B. B ).  Klickar man försent, dvs. om hunden redan börjat skälla då gör man det onödigt svårt för sig. Dock går det att träna hundar som gått längre in i fasen och skäller så fort de ser en katt på samma sätt, men det är en annan historia.

Varför funkar det här?
Hundar vill göra det enkelt för sig, det är väll den första anledningen, de har redan lärt sig att när de ser en katt så delas det ut godis etc. (en värdig belöning för just den hunden), katten i sig blir en signal för att en förstärkare är på väg, den har alltså förlorat sitt ursprungliga värde och ersatts med ett annat.  Hundars förkärlek till genvägar leder till att man tillslut får en hund som skippar de första stegen för att få belöning och går istället rakt på sak, om detta förstärks så har man lyckats komma dit man vill. En hund som vid åsynen av katt genast tar kontakt med föraren ;)

Är det så enkelt eller finns det en hake?
Det är faktiskt så enkelt, men på hundar som tränas med positivt (tillför ngt) straff och korrigeringar blandat med positiv förstärkning för rätt beteende så är det betydligt svårare att nå resultat. Då avsaknaden av korrigeringen innebär att belöningen inte har samma effekt eftersom hundarna fokuserar på just avsaknaden på korrigeringen och inte kan ta till sig belöningen på samma sätt (detta har såklart inte jag hittat på, det finns studier och forskning om ämnet) .

Som i alla annan träning så får man gå fram i små steg, att sitta still och ha kontakt med föraren vid åsynen av katt är betydligt enklare än att gå vid sidan av föraren och behålla kontakten fastän katten sitter en halvmeter ifrån hunden. Är det flera katter, en katt som jagar, springer, sänk kraven så fort ngt förändrats i miljön, kan din hund gå fint och ha kontakt med dig då den ser en katt på din gata är det inte säkert att den kan det på en gata den aldrig varit på tidigare. Så fort det minsta lilla förändras i miljön så ska man vara beredd att anpassa träningen därefter. Det enklaste är såklart att ha färdiga kriterieplaner i huvudet och inte lämna något till slumpen, var det effektiv träning det kallades ;).

Jag är stolt över huskietösen som idag direkt tog kontakt med mig när hon såg en katt, vi gick mot den och hon valde att gå vid min vänstra sida med superbra kontakt, trots katt som rörde sig hetsigt där framme! Träning ger färdighet och Elvira är ett levande exempel på att den här metoden fungerar.

Kanske bör påpeka att Elvira ignorerar cyklar och liknande, det räckte med förebyggande träning när hon var 8-9 veckor. Hundar med mycket jakt i sig, kanske man får vara mer uppmärksam på att vara snabb att klicka då saker rör sig snabbt, flyger i luften och liknande, eller vid vädring eller åsyn av vilda djur.

Förra helgen bilade jag, Sanna och Elvira till Piteå, Luleå och Morjärv. Fick träffa Susanne och hennes flock, trevligt. Städade ur huset i Morjärv och tog avsked av Therese. På vägen hem körde jag på en Räv som hade klarat sig om den inte tvärvände och sprang ut på vägen igen. Den dog inte, jag skakade och det helqa var en mardröm. minutrarna innan rävhändelsen pratade jag och Sanna om att det var en ond plats vi var på så hände det här, fy! naturligtvis lämnade vi inte bara räven åt sitt öde, allt ordnade sig och vi fortsatte färden hem, uppskakade.

Lite bilder....



 
Sanna, Brittis och Susanne med lillråttan Nemi

 
Elvira står och väntar på Fira, Susannes IWS, dom blev bundis töserna =)

 
Elvira fick igång Sonny tillslut


Susanne, Nemi och jäntorna bus där bak =)

Dålig kvalitet på bilderna, men ändå! 

 

/// Anns