En sneögd nöjd husky med mina solglasögon i munnen och fodralet snyggt placerat vid sidan om...







I den här lyan finns inte mycket av värde, pengarna som "rullar in" läggs på burar, avmaskningsmedel, trimmbord, kampleksaker, hundböcker, hundkurser, kattställningar, hundbäddar, foder, koppel, selar... ja, ni ser den röda tråden. Att ha ngt av värde är mycket riskabelt, det kan råkas vältas ner (läs: medvetet puttas ner av en katt) och gå i tusen bitar, Någon kan råka kliva på saken, någon kan råka RIVA sönder saken, klösa sönder, eller välja att spy just på det av värde. Det verkar som om, ju mindre man bryr sig om en sak,desto mer blir den lämnad ifred. Därför köper jag i princip bara begagnat (om det inte är åt djuren).

 Så, av allt bråte valde/hittade lillhusky en röd förpackning på avlastningsbänken i hallen som hon bärde ut till balkongen där hon lade sig på sin bädd och öppnade förpackningen (läs: glasögonsfodral) utan att skada fodralet det minsta, att öppna dragkedjor är tydligen ingen konst för en husky! Inne i fodralet tog hon varsamt fram mina (MINA) polarizerade polarsolglasögon, det dyraste jag givit mig själv på mycket länge för att underlätta dragturer och andra utflykter med hundarna.

Strimlingen påbörjades med stor noggrannhet och beslutsamhet, Visst hände det, när hon var valp att en å annan sak rök med, men dessa hyss har hon slutat med för länge sedan. Hur slutade denna historia då? Jag gick till balkongen av okänd anledning och upptäckte demoleringspådraget och en sneögd nöjd husky med mina solglasögon i munnen och fodralet snyggt placerat vid sidan om, en katt som satt flinande och studerade det hela (utan en tanke på att skvallra).

Ojsan sa jag och tog mina solglasögon, jo, de gick att "rädda", men numer har de fått en liten speciell egen prägel, lite halva, lite snea, lite gnagda på. Alltså design lillhuskie! Blev såklart inte ett dugg arg på henne bör påpekas... men lämnar inte mina Polarizerade dyrgripar framme, inte ens i fodral numera ;)

/Anna


RSS 2.0