En trött flock...
Elvira, vid tolvslaget på nyårsafton (oberörd)
Ett träget behov att införskaffa en GPS har sakta men säkert växt fram...
Användningsområdet skulle vara att markera ut olika, egna valda platser, ex rastplats 1, rastplats 2, rastplats 3, hundsjö, jaktstig 1, jaktstig 2... antar att ni förstår konceptet.
Det skulle vara ypperligt att bege sig på dragtur med hundarna och navigera en slinga, då man markerat parkeringen/bilen med GPS:en, på detta sätt skulle man slippa på måfå gissa sig till en rundtur, dvs en tur där man slipper vända och köra samma spår tillbaka (vilket jag aldrig lyckas med, det resulterar bara i för lång tur och vilsenhet -> bara att vända om) vilket kan vara omotiverande för hunden och lite småtrist.
Förutom att kunna göra upp egna varaktiga spår (med varierande längd) eller välja de rätta skoterspåren för en fin tur så kan det vara bra att ha om man är på fjälltur, ute och vandrar, plockar svamp, bär, fiskar, eller bara strösar i naturen.
Det 4 fjärde användningsområdet skulle vara att lägga viltspår och personspår på ett korrekt sätt, utan att gå vilse, vet de som fått ringa 112 och blivit hämtade med helikopter när de spårat med hund. Inget att leka med! Förutom spår så skulle det såklart vara bra att ha vid sök, rapport och jaktträning.
Nu är dessa GPS:er väldigt dyra, men som med allt annat så borde det finnas begagnade att få tag på, annars är det bara att börja spara. Känner mig med ens väldigt handikappad utan!
Onödig berättelse Om Nattens Dröm - Barnvakterskans Hemlighet...
Ska för övrigt vara barnvakt åt Vincent idag, drömde inatt att jag tog med honom till en djurpark märkte inte att han klättrade ner (tillsamans med en liten tjej) till vargarna (varför dom hade en stege där vet jag inte, men det var väll mitt undermedvetna som placerat en stege till vargarnas häng). Ja, jag märkte det inte eftersom jag var upptagen med att kasta snöbollar år vargarna vilka i sin tur tyckte det var väldigt roligt. "Titta, titta, dom simmar efter snöbollarna, som en Curlie" utropade jag och var djupt fascinerad över att kunna studera vargar på så nära håll, omän de var i häng.
Plötsligt var det inte bara vargarna som simmade utan jag upptäckte att även barnen hamnat i vattnet och i varghänget, ve och fasa, vilken dålig barnvakt jag är och skräcken frodades i mig, "Kom upp" skrek jag i vansinne men insåg snabbt att det inte skulle löna sig att bli arg eller skrika då detta skulle göra både vargarna och barnen rädda och osäkra. Bestämde mig att fortsätta kasta snöbollar åt vargarna , för att distrahera dem medan barnen försökte ta sig upp, det fungerade. Men när barnen väl tog sig upp från vattnet så inte klättrade de upp för stegen, nä, de knallade mot vargarna för att vara med i deras lek, typiskt Vincent tänkte jag, klart han vill vara med vargarna.
Men vargarna var vänliga, omän nyfikna på inkräktarna och jag andades ut och tänkte att jag fick se med egna ögon att vargen är vänlig till sin natur. "men spring inte" ropade jag, då jag var rädd att barnens springande kunde få igång en jaktlek som barnen var för små för att klara av. Naturligtvis började de springa i samma sekund och efter dem kom en varg och mitt hjärta bultade nu hårt av oro, hur ska detta sluta? vargen sprang upp på sidan och puttade, omän lite hårt på barnen, men den var med i leken och barnen tyckte det var roligt, än en gång kunde jag andas ut.
Så hade jag fått upp Vincent, äntligen och han lovade att ALDRIG berätta om detta för mamma och pappa (fult av mig, men det var ju bara en dröm).
P.s Vet icket vem denna lilla tjej var, såg aldrig hennes ansikte tydligt, drömmer ofta om människor som jag inte kan förnimma ansiktet på, för att jag ännu inte har träffat dem? Vet inte! D.s
Vincent, Duni (Viira mamma), Elvira (Viira)
Vincent och Viira (som han kallar henne)
//A
att handla och uppträda på sådant sätt att det inte skadar eller motverkar SKK eller dess medlemsorganisation och att inte uttala sig nedsättande om enskild medlem...
Paragrafer från SKK:s grundregler, hämtat från www.skk.se
1:3
att handla och uppträda på sådant sätt att
det inte skadar eller motverkar SKK eller dess
medlemsorganisationer och att inte uttala
sig nedsättande om enskild medlem.
1:4
att i anslutning till prov, utställning eller
tävling inte agera på sådant sätt att det
påverkar andra hundars chanser till rättvis
bedömning och att inte heller uttala sig
nedsättande om andra hundar, funktionärer
eller deltagare.
Det låter helt självklart, vi vill såklart ha en trevlig attityd, men för den delen kunna ställa krav och hela tiden ha som mål att förbättra vår organisation. Det kan nog alla hålla med om, eller hur! Att hundmänniskor ligger tvåa (tätt följd av hästmänniskor) i listan av mobbare, utfrysare och skitsnackare (golfare ligger 1 etta) borde egentligen förvåna, man bryter tydligt mot grundreglerna SKK satt upp, dessutom, det förstår väll vem som helst med lite moral och karaktär att man inte som enskild medlem (eller medmänniska) har som uppgift att kasta sten på någon annan, är klagomålet grundat så kan man med gått samvete kontakta SKK:s juridiska avdelning.
Det här gör mig så matt, den negativa energi hundmänniskor har en förmåga att sprida omkring sig, på utställningar spelar det i princip ingen roll vilken ring man sätter sig ned vid innan man är djupt men ack så ofrivilligt insatt i just den rasens konflikter. Dett tisslar och tasslas om ditt och datt och människor smyger runt och snackar med varandra, oftast blir det grupperingar, vissa försöker desperat vara neutrala, vissa håller en låg nivå medan somliga skriker ut namn, hänger ut kennlar öppet och är mycket noga med att smutskasta ngn annans avel, val av avelstik. För att inte prata om vad stackars domare får utstå, det finns inget slut på eländet. Det är fruktansvärt. Har vi blivit så hemtama med detta att vi accepterar det, går in i rollen som gamar och livnär oss på andras olycka, dåliga beslut eller kringgående rykten.
Befogat eller inte, men det finns ingen mening i all denna smutskastning, inte i utställningar, inte på tävlingar eller kurser. Är det så pass allvarligt får man vända sig till rasklubben eller kennelklubben som i sin tur har tystnadsplikt tills personen i fråga faktist är DÖMD!
SKK borde verkligen satsa på att få en nolltollerans på dethär, och alla enskilda medlemmar (hundägare i allmänhet) bör ta sig en rejäl funderare. Är det värt att skriva i sin profil på facebook att Fru Andersson minsan inte hade någon inkallning på sin hund och vilken skandal detta verkligen är, för det är INTE första gången. För gör det någon nytta, mer än att andra blir irriterade på Fru Andersson och skriver kommentarer som oftast utvecklas till det mer negativa och tråkiga hållet. 
Naturligtvis förstår även jag att det inte är roligt med en lös hund, helst om man själv har en hund som gärna muckar lite gräl, men detta ska man isåfall ta med (Fru Andersson) privat, och gärna, istället för att ryta och banna , som alla hundägare vet INTE fungerar, kanske försöka hjälpa henne. Ge konkreta tips, erbjuda henne att komma på eran träning etc... För jag lovar att ingen VILL att ens hund springer fram till någon annan, trots att detta nog har hänt varenda människa som försöker träna sin hund att vara lös bland andra.
Detta var bara ett exempel, finns ingen riktig Fru Andersson, eller låt oss säga att det syftar på vem som helst, var som helst.
Blir riktigt ledsen, det känns oerhört tråkigt. Kan inte alla medlemmar som läser det här maila till SKK och be dem satsa på att få ett slut på all den mobbingen, kanske starta en grupp, inte vet jag, men något bör göras!
Att sätta sig ner och diskutera på ett vettigt sätt med någon kollega man litar på för få klarhet och vägledning och låta det stanna där, tycker jag inte är att snacka skit, men man bör ha i åtanke att så länge personen i fråga inte får göra sig hörd, försvara sig, förklara sin synvinkel på saker och ting så kan man inte komma fram till det yttersta svaret eller hur man nu ska uttrycka det, jag tror alla förstår hur jag menar dock...
Om jag själv gör ett snesteg och mot min moral, snackar skit så berätta gärna detta, upplys mig, för jag vill verkligen inte vara en del i detta.
(Är det påhopp att skriva om att man ogillar vissa offentliga tränares metoder)? 
Elvira och stubbträning förra våren ...
(hunden i bilden har inget med texten att göra ;)
//A
KONSTEN ATT TILLFÖRA HUNDTRÄNARTÄNKET TILL SITT ÖVRIGA LIV OCH BLI EN LYCKLIGARE MÄNNISKA
Testa gärna att översätta bloggen till valfritt språk, för skojskull, för att se hur det översätts ;)
KONSTEN ATT TILLFÖRA HUNDTRÄNARTÄNKET TILL SITT ÖVRIGA LIV OCH BLI EN LYCKLIGARE MÄNNISKA
Jag vill understryka hur mycket hundtränare kan ta till sina metoder till sitt vardagliga ego liv (fann ingen bättre formulering), det vill säga det liv man har utanför hunderiet (om något sådant mot förmodan skulle finnas), förstår att det är många där ute nu som rynkar på näsan och inte vet vad jag skriver om, eget liv? Utan hundar? Vad menar hon? Jag ska naturligtvis förklara mig...
Ta det här med hemmasysslor, av den tråkigare varianten såsom dammsugning, diskning, plockning, tvätt, tvättvikning, rengöra kylskåpet osv. Själv är jag en person som tagit väll tillvara på utrycket "helldre lite damm i hörnen än ett rent helvete".
hade det här handlat om hundträning hade man satt sig ner och funderat, försökt skriva kriterieplaner, kanske tänkt ut den bästa motivationen, man vill ha glada hundar som gärna tar sig an en uppgift och tacksamt kastar sig på belöningen, eller hur? Varför inte tänka på samma sätt när det gäller en själv?
Sagt och gjort, jag började med att hitta en positiv förstärkare, vilket i detta fallet blev en ljudbok "sagan om ringen". Först har jag lyssnat på ljudboken utan att göra ngt, ev målat lite. Ju mer man kommer in i boken desto mer förstärkande blir den.
När jag hyste riktigt varma känslor för min ljudbok och sett till att den var en positiv upplevelse så började jag att enbart sätta på den när det var dags att laga mat, diska, och städa i allmänhet, men framförallt att diska. Detta ledde snabbt till (och utan att jag riktigt märkte det) att Diskningen blev en slags betingad förstärkare. en dag upptäckte jag att jag satt och längtade till mina hemsysslor, vilket i princip aldrig hänt tidigare. Diskningen blev positivare och positivare, jag började upptäcka hur skönt det varma vattnet värmde frysna händer och matlagningen fick gärna bli mer avancerad för att få lyssna lite längre på ljudboken.
Detta gör att man blir gladare, piggare och mer tillfredställd, vilket i sin tur leder till mer ork att träna hundarna ;)
Tränat hund, det har vi gjort idag, Duni har lärt sig handtarget och Elviras utveckling angående grundpositionen har ÄNTLIGEN satt sig (peppar, peppar).
Det har blivit lite lös / inkallningsträning senast, då jag oftast inte hinner med en skogspromenad och drag på samma dag. Men idag fick huskiesarna springa fritt och jag körde den sedvanliga träningen, att vända och gå åt andra hållet när hunden kommer kutande en bit bakom, mot mig. Eftersom det kryllar av rådjur omkring Gävle och det har varit lite lösträning med Elvira så valde jag att ha långlina på, iof släpandes på marken, men känns säkrare ändå, för den tösen har jaktinstinkt som heter duga.
Tog ett tag, men tillslut sökte hon kontakt med mig efter några vändningar. På väg hem, inne i bilen upptäckte jag två rådjur som stod och stirrade bara några meter ifrån där vi hade varit, så då tycket jag faktist att hundarna var RIKTIGT duktiga. Dessa rådjur, blir matade och finns Överallt, inte kul, inte kul alls!!!
Vägde Elvira hos Distriktsveterinären ---> 18.50 kg visade vågen, hade velat få upp henne i vikt men det är inte det lättaste. Hon är i bra form, vältränad och deffad, men ändå, lite vinterhull skulle inte skada!
Ha det //A
När inledningen är skriven påbörjas huvudtexten, där tas ytterst viktiga ämnen upp, som vilken kudde hundarna föredrar mest att ligga på eller hur många gånger jag kardat huskie just denna händelserika dag
Ibland är det svårt att veta hur man ska påbörja ett inlägg, man vill inte gå rakt på sak, även om sakerna nu är av mindre vikt. Det är som när man träffar bekanta och alltid pratar lite om vädret innan man går vidare med väsentliga ämnen. Fast jag brukar faktist inte prata om vädret, jag tror inte det, eventuellt gnäller jag lite över att det är halt å livsfarligt att gå ut med hund utan broddar (läs: gå ut med Puckodenco utan broddar).
När inledningen är skriven påbörjas huvudtexten, där tas ytterst viktiga ämnen upp, som vilken kudde hundarna föredrar mest att ligga på eller hur många gånger jag kardat huskie just denna händelserika dag. Det ena inlägget är intressantare än det andra.
Ofta har jag ambitioner att skriva ngt utvecklande om träning eller fortsätta på min klickerföljetång, men tiden räcker oftast inte för det, i princip varje dag är det dragträning och vi kör på ett ställe som ligger kring 2 mil utanför Gävle (varierar dock ngt), så först ska man packa hundarna i bilen, ta sig dit, packa ut all utrustning i form av skidor, selar, linor osv, sedan ska man söka pannlampan som man lagt någonstans i bilen (om det är mörkt ute), sela på hundarna, träna dem att inte hoppa ur bilen utan varsågod, allt som allt brukar nog förberedelserna innan själva dragturen ta 40-60 minuter, ibland bara 30 min om man är organiserad (händer sällan).
Allt som allt tar draget i genomsnitt 3 timmar/ dag kan jag tänka mig utan att ha gjort någon vetenskaplig uträkning. Det är bara en liten, liten del av hunderiet, så trots ambitioner så blir väll inte alla blogginlägg särskilt utvecklande, ber om ursäkt för det.
I går var det juridikkurs igen, nu är det bara två gånger kvar, på gymnasiet läste vi en juridikkurs, men det var ett tag sen som allt annat man läste på gymnasiet och nya regler har kommit till, dessutom minns man väll inte allt. Däremot minns jag att läraren påpekade att de flesta så kallade skyldigheterna/lagarna som hundägare har i själva verket bara är förordningar, exempelvis det här med koppeltvång, det är en förordning och kan inte grundas på någon lag. Vet inte hur det ser ut nu med den saken.
Hursomhelst, så bör varje uppfödare och gärna vanliga hundägare ha koll på SKK:s grundregler och annat som rör dem. Dels för att få mer skinn på näsan och dels för självkänslan/självförtroendet. Det är alltid bra att veta vad man sysslar med, och vara kunnig, dels för att kunna försvara sig vid eventuella påhopp, men även för att faktist följa lagar och regler och inte bli orolig för besök av diverse kennelkonsulenter etc...
Nog om det, nu gör vi iordning oss för ett veterinärbesök med Elvira... 
Ha en underbar dag i tidiga vårvintern //A
Lite vardag, små fröknar och vackra berguven...
Elvira ligger på buren och tittar på tv på morgonkvisten... 
hujja vad bra program, Elvira är ett fan av nrk... 
näij, det är ingen katt, det är en huskie... 
...med speciella vanor 
jo visst äre så...
///tekokerskan
Från kylan, in i värmen...
Fototema: dagstur
Snöhund i puder
kanske en sork här, Elvira lyssnar...
mamma och dotter (kan naturligtvis INTE titta in i kameran samtidigt, gud förbjude;)
högresta varelser...
Det är under snön det händer... det är där man ska vara.
Bifrost
Chiliway's Bourbon Blizzard "Duni"
överförtjust i träd, men de är så vackra med sin vita frost
lyssna, titta, vädra, tänka...
Elvira solar sig i glansen...
Chiliway's Elara "Elvira"
Bilderna är från igår, idag var vi ute två timmar med vila. Fick skotta fram en parkering till bilen, när dom inte plogar får man ta tag i saken med egna händer och spade ;) . Men vad gör det! Kan avslöjja att flocken är trött nu, det känns alltid bra med trött flock, kan erkänna att även jag är lite mör i kroppen och det känns åxå skönt såklart. Finns inte så mycket att tillägga, inte till just detta inlägg, fokuseringen får ligga på bilderna. Så jag tar bilen och hundarna för att åka till kiosken på Brynäs och vi ses kanske nån annan dag.....
//A
Några bilder från idag...
Klicka på bilderna för större format 
Men innan vi beger oss ut, borstar matte tänderna och jag (Ellie) tittar ALLTID på (på toastolen)... 
// A
Ibland fångade vi det på bild...
Tema: fjäll
utsikt från Curlielyan i Kiruna 
vidsträckta vyer.. 
hard work 
naturen har sitt sätt... 
malmvagnar, alltid redo och fjällen, alltid desamma 
det var vackert men det såg jag först idag...
// A
Ty man kan inte ränna i skogen hela kvällen och hemma väntar mat och en mjuk säng ;)
Vi bestämmer oss att vänta till kvällen igen, innan selen träds på, månen är nämligen vacker och stor. Ja, jag vet inte om det var den sena timmen, vilt i skogen eller det runda klotet som ihärdigt vakar över de vidsträckta skogarna och kala fjäll. Jag vet inte, kanske en slags blandning, men gårdagens dragtur var det verkligen fart i trots tunga spår. Elvira återigen i fronten, hon klarar av det riktigt bra, lite bus i början, eller mer ett, vad gör ni där bakom egentligen, vill ni leka tafatt eller? Men strax blev linan raksträckt och förblev så, nåväl, några hundra meter innan vi var framme i bilen igen saktar alltid Elvira ner, detta för att hon inte vill åka hem, men då är Duni och Rimset destomer angelägna över att komma fram, ty man kan inte ränna i skogen hela kvällen och hemma väntar mat och en mjuk säng ;)
Idag har klor klippts och därmed godis delats ut, ungefär en godis för varje klo gör kloklippningen till om än inte ett RENT nöjje så iaf inte alls till något obehag. jag gör så att jag lägger hunden upp å ner mellan mina ben, sätter godis (torkad ungnötslever i detta fall) på hunden mage, så att hunden ser och blir medveten om det, sedan klipper jag en klo, varav ljudet utav kloklipparn fungerar som en klicker och en godis delas ut, man kan minska utdelningen av godis så småningom, men jag försöker bibehålla att ge dem så ofta som möjligt, även om det inte skulle vara några problem med att klippa en hel tass innan godis delas ut. Såhär har jag tränat Elvira sen hon var valp, då började jag såklart bara med att smeka tassen med klotången, samt klippa i luften. Det har därför aldrig varit obehagligt för henne.
Återigen ser man hur viktigt det är med förebyggande träning, samt grundträning. Jag vet inte om Duni har stått eller legat ner under kloklippning (antar det förstnämnda) men hon fann sig väl tillrätta med att ligga ner och ha godis på magen som hon glatt tuggade i sig allt eftersom klorna blev klippta.
Jag är även noga med att inte släppa iväg hundarna just när kloklippningen är färdig, då tar jag tillfället i akt för en mysstund, naturligtvis med en baktanke. För det första blir kloklippningen ännu mer positivt förstärkt, och att avsluta med masage, kardning på magen (Dunis favorit) eller kli i örat talar nog för sig självt, att det är bättre än att direkt avsluta när sista klon är klippt, då har hunden en förmåga att skynda sig att bli klar, det blir även mer stress och hunden far oftast upp från golvet med illfart. Det ultimata är att jag reser mig lugn när mysstunden är färdig och att hunden i fråga är så pass dåsig att den halvsovandes ligger kvar på platsen, belåten och tillfredställd!
(säga vad man vill om Cecar, men en sak håller jag med honom om, och det är att hundens energi ska vara det rätta innan man går vidare, nu tycker förståss jag att han felbedömmer energierna och deras språk titt som tätt, men det är jag det, tanken är den rätta iaf)
Hundar som inte litar fullt ut på sina ägare, sådana finns det måååånga av, inget att skämmas för, det handlar mest om att man gått på felaktiga råd, gjort så hunden vaktar sin zon för ägaren, i all välmening men det blir bara sååå fel. De hundarna kan ha svårt att ligga ner, känner sig hotade, osäkra och förbisedda. Då kan man visserligen träna detta separat, i sitt åtgärdningsprogram, men det bästa är att klippa hundens klor medan den står upp, naturligtvis med det godaste av godiset tillhanda ;)
//A
Vi vill bara berätta om vår bollycka, inge mer med det...
Igår hämtade vi paketet från konsumkrysset, det med den kvarglömda tennisbollen från Kiruna, och med den lilla bollen med det långa snöret. Vissa bollar är mer värdeladdade än andra och då måste man skicka efter dem om man glömt dem någonstans, så är det bara. Därför var det intensiv bollycka som spred sig hos var och en av den lilla flocken och deras ögon tindrade sådär vackert som ögon kan när det har med bollar att göra. Bollarna ligger nu på hatthyllan och tas naturligtvis bara fram vid speciella träningstillfällen eller vid lekutveckling samt stadgaträning!
/A
Happy valentine's day
tjuvjägare och vi i skogen....
Körde med tre hundar både idag och igår då spåren blivit så mjuka och behagliga så då är det inga problem. Elvira går solo längst fram (som ledarhund) då hon har den största drivkraften, som förhöjs av alla viltdofter och spår i området. Ser ofta tjuvjägare där och även på andra marker för den delen, lägger mig inte i deras affärer men tycker det är onödigt att mata rådjuren så mycket, överallt i skogarna hittar man hö/ensilage och annan mat till dem, mkt nära vägarna många gånger. Jag vill helst slippa rådjur, men ser oftast tiotal rådjur och oftast nån älg, alltid spår, på våra turer, ska dom inte upp till fjällen snart =p
Nåväl, Duni och Rimset gick bredvid varandra och de funkar bra för dem, jag har iof testat alla kombinationer (som man har en förmåga att göra) men det är detta som funkat bäst, då alla tre ska med.
Duni, är Elviras mamma som jag lånat från Chiliway's kennel för att få mer drag i tillvaron ;) Hon sköter sin uppgift bra och motiverar unga fröken Elvira till att bli en bättre och bättre draghund, framförallt mer fokuserad på sin upg! Rimset känner sig mycket trygg med henne trots att han kan vara osäker, dom sover tätt intill varandra vilket han inte kunnat göra med andra hundar. Det är även bra för Elvira att ha en äldre tik med bra språk som har saker att lära henne.
Förövrigt, var tanken att ställa på hundklubbens utställning här i Gävle men med tanke på att vinterpäls fälls så känns det helt onödigt, man blir alltid lika förvånad över allt vitt ull, vart kommer det ifrån? Plötsligt har man en mer eller mindre naken husky, pälsen finns istället på alla andra ställen, överallt, med betoning på ÖVERALLT, detta trots dagliga omgångar med kardan.
samma team, en annan dag..
/a
