`´ Minsta lilla }
Jag hade gjort klart alla morgonrutiner med mat till tottan, rastning och bäddförflyttning, inlåsning av nin, avstägning till vardagsrum....benen var utdelade och jag skulle just kliva ut ur lägneheten.......................Då hörde jag ett något misstänkt ljud...vet inte varför jag reagerade på det, var bara liksom inte ett ljud som passade in..just där och då.
Så jag beslöt mig för att vända och kika in till flocken....som aldrig orkar säga farväl till mig, de har ju sina ben att rå om......Och VAD ser jag då?..!..........."fUlaN", min alldeles egna lilla ToTt...låg PÅ köksbordet..som att det var den självklaraste sak i världen........gnagde NjUUUUtningsfullt på sitt ben...........och såg allmänt mycket fridfull ut!!!! :D
Hon skulle väll aldrig komma på tanken när jag är hemma....hon KOM INTE på tanken att det kanske var så att jag faktist KOM PÅ HENNE!!! Nä, hon tänkte nog som så att om hon låtsas som att ingenting är fel.....så kanske det hela liksom inte finns............Zöt!
Var tvungen att fota henne med mobilen...blev så full i skratt.....jag bara älskar denna livfulla, påhittiga mjuka boll till hund!!!!
Så roligt att en katt är på väg in i vår familj....de är så vackra!! Jag berättade till Keron så fort jag fick reda på det.........Och de som känner Keron...vet att det bästa han vet...är de riktigt små...de verkar så ofarliga...de vill han alltid få komma nära. Han vill bli LeKfarBror till alla små valpar i en kennel när han blir stor!
Så nu har han förberett sig, packat väskan...frågar hela tiden vad den ska heta...hur liten den är....Om jag kan boka tåg till honom...eller om han måsste göra det själv....För till Gävle SKA han!! Han känner stooort ansvar över denna lilla krabat....han vet själv hur det är när man är den minsta lilla...förvirrad och osäker i denna alltför stora värld..!! Och han vill ge den en känsla av trygghet....kärlek och några kLoKt valda ord som tröstar när allt känns svårt....
/Veronica
