Flocken lämnade mig kvar
Ska försöka samanfatta de viktigaste händelserna i dag...har inte tid att sitta här mer...
Skidor på schemat i dag....Så det började med att känna en otrolig sorg och saknad efter Lillin...värkte i hjärtat, slet i min själ.....och det fick det göra. Den är ganska självklart efter att Lillfrida under de senaste 13 åren alltid varit där med mig när vi tagit del av solens återkomst...i vårat vinterland. Nu har hon sådan tur som har en så snäll "mimmi"...så hon fick gå en promenad i stan under tiden....valde att gå och hälsa på moster...ja, det var Lillin som visade mamma vart hon planerat att gå...Hon är så, älskar att hälsa på hos människor...väldigt olikt mina andra två...
Glädjen över att få vara ute och åka skidor, njuta av solen och av den underbara snön blev inte mindre av sorgen över att Lillfrida inte var med...Sorgen blev inte heller mindre av glädjen jag fick dela med Keron och Fyra....
Det är en del av livet....men det gör inte mindre ont för det.
Själva turen var härlig, blir bara så imponerad av Kerons styrka, fart och uthållighet :) Vi var ute 2,5h (varav en kvart gick till kexschokladsätning)...från Kuosanen-vägen ner till Kalixälven, en bit efter den...åsså tebax! Mycket uppförs tillbaka...det hade vi kalkylerat med....Tack Keron....du är bäst!!
Vid ett tillfälle stod vi och pustade....Fyra tottade ut i djupsnön.....När vi körde iväg hörde jag ett skrämt "UUUÄÄÄÄÄÄ"....hon hade fastnat i en gren och insåg faran att bli ensam i denna outforskade vildmark....lilla gumman då... :)
//Veronica
Skidor på schemat i dag....Så det började med att känna en otrolig sorg och saknad efter Lillin...värkte i hjärtat, slet i min själ.....och det fick det göra. Den är ganska självklart efter att Lillfrida under de senaste 13 åren alltid varit där med mig när vi tagit del av solens återkomst...i vårat vinterland. Nu har hon sådan tur som har en så snäll "mimmi"...så hon fick gå en promenad i stan under tiden....valde att gå och hälsa på moster...ja, det var Lillin som visade mamma vart hon planerat att gå...Hon är så, älskar att hälsa på hos människor...väldigt olikt mina andra två...
Glädjen över att få vara ute och åka skidor, njuta av solen och av den underbara snön blev inte mindre av sorgen över att Lillfrida inte var med...Sorgen blev inte heller mindre av glädjen jag fick dela med Keron och Fyra....
Det är en del av livet....men det gör inte mindre ont för det.
Själva turen var härlig, blir bara så imponerad av Kerons styrka, fart och uthållighet :) Vi var ute 2,5h (varav en kvart gick till kexschokladsätning)...från Kuosanen-vägen ner till Kalixälven, en bit efter den...åsså tebax! Mycket uppförs tillbaka...det hade vi kalkylerat med....Tack Keron....du är bäst!!
Vid ett tillfälle stod vi och pustade....Fyra tottade ut i djupsnön.....När vi körde iväg hörde jag ett skrämt "UUUÄÄÄÄÄÄ"....hon hade fastnat i en gren och insåg faran att bli ensam i denna outforskade vildmark....lilla gumman då... :)
//Veronica
Kommentarer
Trackback
