I min bokhylla
Jag kan bara inte få nog med all denna hundlittertur, jag har hundböcker som förvånar mig själv, ex är: *Vallhundar, *Schäferhunden, *Nordliga jaktspetsar, *Spaniels...... Sen dessa böcker som kanske inte höjjer kunskapen destomer om våra vänner, typ: *Människans bästa vän ljuger aldrig om sin kärlek, *Du och Din HUND, *Hundfostran, *I huvudet på en hund, *Hundägaren, *Lyckliga lydiga hundar (årgång 1980).
men sen dessa GULDKLIPMAR som jag kan ägna timme efter timme åt, böcker som passar mig som handsken i handen... ex :
Lydnadsboken klass I - II - III - elit , Memea Mohlin
Inkallning är så mycket mera, Memea Mohlin
Dominans och ledarskap - fakta eller fantasi, Barry Eaton
Kerstin Malms serie (3 böcker)
Du och din hund, samt - förstå din hund, Jan Fennell (här är det dock axplock som gäller)
SLÄDHUNDEN - kylans resenärer,
Hundens språk och flockliv, Lars Fält
Skjut inte hunden, en bok om operant inlärning, Karen Pryor
Klick och trick, Deborah Jones
Freestyle, Yvonne öster och Monica Gudinge
Klickerglädje, Melissa C. Alexander
Lugnande Signaler, Turid Ruugas
Agilityboken , Memea Mohlin
Ja, lite vad man kan hitta i min bokhylla ;) Under boktips kommer vi framöver presentera några av GULDKLIMPARNA närmare i ord och bild.
Jag hade en vän engång i tiden, hennes hund (en maffig Rottweiler) och hon var riktiga träningsfreak, tävlingsmänniska som hon var ville hon vara bäst och strävade högt, det gick visserligen ganska bra, dom kom upp i elit och hon var extra stolt över att inte ha läst hundlitteratur (förutom enstaka artiklar i hundsport) och inte gått några kurser. Hon använde mycket beröm, leksaker och kamp i sin träning vilket var roligt att se, men hon kunde även ta tag i hårdhandskarna. Hennes hund lärde sig snabbt att spela teater, hon slängde sig på rygg så fort föraren kom rusande för att säga sitt exempelvis då hon inte kom på inkallning, jag vet inte om jag berättade åt henne vad jag såg eller om hon själv insåg det, minns inte. Förutom det så hamnade hon ofta i konflikt med andra hundar, litade heller inte på människor då hon var fast utanför affärer. Lösningen föraren hade var att säga ifrån ytterligare.
Dom hade hamnat i en ond cirkel, eftersom hon var i elit tyckte hon att all träning var rätt gjord, att hon aldrig såg sambandet är synd, för jag är säker på att hon skulle komma hur långt som hellst om hon hade satt sig ner och läst en bok om operant inlärning och tagit till sig vad som stod.
Tyvärr finns varken förare eller hund med oss längre här på jorden, vi tänder ett ljus för vår vän och träningskompis för all inspiration hon gav oss, för att vi älskar henne och för att hon var den hon var!
ljus och värme /// anna
handen i handsken menar jag =P
Ja, vila i frid... Sådär har jag och Lillis också hållt på...Elitettor, men en hund som hade kunnat vara så mycket mer fridfull....Samtidigt så är Lillis gjord av det virket att vi inte märker den skada det gjort henne...Kerons sätt att hantera min orättvisa behandling av honom (som jag gjort i mitt ovetande)märks...och jag är så tacksam för det!! Han har lärt mig att hitta vägar i harmonins tecken...rättvisan och i äkta lyckans tecken. Lillin förlåter mig, hon köpslår med treee frollicar och ler sedan sitt spettsleende...