Camabaros blogg

... verkar det som =/ 

Så vad händer?
Vi har blivit medlemmar i Umeå BK, Kollat upp Caniskurser i Umeå, finns inga nu tyvärr =( . Elvira har fått tid för att kolla upp både armbågar och höfter, hon har även kommit med på ett viltspårsprov i Kiruna så nu har vi skaffat oss både klöv och nötblod för att hinna träna nångång iaf, innan provet 10-11 juni.

Vi har kollat upp en polarhundsutställning som vi nog ska anmäla oss till (missade Bjursås), samt så hoppas vi få en plats till MH i Umeå och komma med på ngn kurs , vi missade kursanmälningarna i skellefteå ssrk, så typiskt. 








 




ha d bra / Anna

Idag åkte vi till en crossbana (ej öppen för crossar för tillfället) i Älvkarleby, hundarna älskade att kuta upp och ner på leran, i vatten som hade samlats och totalt grisa ner sig, det var det jag förstod, därför jag tog dem dit. Jag promenerade runt banan och de sprang i princip hela tiden, bra träning det där. Tog med en tennisboll som vi naturligtvis tappade bort, hade även med plättar som belöning och huskiesarna var mycket duktiga på inkallning, samt att söka kontakt på egen hand vilket jag uppskattar och belönar.

Elvira har fått en ny vana, att sova ovanför mina kuddar,dvs, jag får flytta ner dem (och mig) så hon ska få plats längst upp, varje kväll eller natt kommer hon och sätter tassen på mig, jag kryper längre ner och hon intar sin plats. Lola sov även hon ovanför kuddarna ofta, kanske en huskygrej det där.

Nu arbeta vidare med hemsidan, tänkte passa på att arbeta under sena kvällen när hundarna sover, annars är det svårt...

Morgon med mannagrynsgröt och citronte och vacker jojk på skavlan (stavas det så). Jojk är helt klart magiskt och underbart, jag har dock en förmåga att alltid höra namnet "Lola" i de flesta låtar, lååååååoollllaaaaaaa'aaloooaaaa loooååååååååålllllaaaaaaaaa'aaaa, vad betyder det? har som vanligt ingen aning!

Sätter min tilltro till att få se små stackmoln sakta sväva förbi på himlen medan jag sitter lutad mot en tall och njuter av en behaglig tystnad och små smekningar på kinden av en stötvis kommande bris.

Tystnad.... efter att de gropar som ska grävas har grävts, efter att pinnar som bör strimlas har strimlats, efter brödbitens nedgrävande i snön, bara för att snabbt grävas upp den igen av ivriga tassar (allt bör gömmas, minst engång), och när alla har rullat och kråmat sig på skaren, rusat runt i cirklar och jagat varandra, när underull har kardats och godis delats ut, när man hällsat på skoterföraren (vänlig jaktnisse på skoter) och allt annat som måste göras innan den totala tystnaden får lov tillträda. 

En djup suck och en husky med snedställda glittriga ögon sätter sig väl tillrätta vid tallen, en reslig Podenco blundar, står avslappnat, njutande av välbefinnande vänd mot värmande strålar från vårsolen och på snön vid min vänstra sida rycker duniga ben, ngn har visst somnat...

I tystnaden träder dock andra ljud fram, för visst är det så att vår natur aldrig är riktigt tyst, den andas sakta, flämtar till ibland som i en plötslig ansträngning.  

En vårbild från 2010



Vårbild från 2010



/////A

 


 

 


 


 



och till sist, en studie i språk ;)


//A

Chiliway's Elara "Elvira"

 
Inte världens vackraste bild, men här är dom
Duni t.v och Rimset t.h , på väg...


 


 
de här två trivs att dra tillsammans....


 
guldblick i silverskrud


 
vila efter vägen, nosa på spåret




/// A

Jag är en trägen feminist som visserligen blir motarbetad av hela samhället, faktist även av vissa i min närmaste omgivning, av okunskap helt klart. Ta bara det här med att jag faktist inte rakar varken ben, armar, under armarna osv, det har jag fått många upprörda kommentarer på och att en av det kvinnliga könet inte gör det är rent utav äckligt, opassande och smutsigt. Att detta inte handlar ett dugg om feminism eller kön för mig utan om ett alternativt/naturligt/miljömedvetet sätt att behandla/vårda sin kropp skiter folk i fullständigt i, feminismen har gåttt överstyr påpekar vissa och tycks inte höra mig när jag kvittrar fram att detta inte handlar om det, fast i just DET ögonblicket blir det en fråga om kön, eftersom människor helt klart gör skillnad mellan om en man inte rakar sig, eller en av det motsatta könet inte gör det, varför spelar ingen roll, det ÄR SKANDAL och jag orkar inte ta kampen igen, jag känner bara hur tårarna sakta vill pressa sig fram för att jag av en sådan anledning blir påhoppad, för att det anses fult att vilja och sträva efter att leva naturligt, eller? För att jag plötsligt inte passar in i ramen!

Jag tycker genus och kön är mkt intressant, hur blir en liten flicka (prinsessa) vs en grabb (prins) behandlad och hur påverkar detta deras liv?

Varför tar jag nu upp detta kan man fråga sig, jo jag funderar nämligen om vi människor gör skillnad på hundar beroende på deras kön? Om vi gör det, är det den rätta vägen att gå? Kan en hanig hanhund delvis ha fått detta beteende pågrund av dess uppfostran. När man klappar en hane, Tar man i lite hårdare då, utan att tänka på det? Är det mer tabu om en tik juckar på en annan tik eller om en hanhund gör det?

Finns det en inbyggd rädsla för hanhundsagressivitet som leder till att man inte vågar låta sin hanhund socialisera sig i samma grad som man skulle låta en tik göra vilket i sin tur leder till att många hanhundar blir mer ängsliga och nervösa vilket misstolkas till att de är testosteronhannar med mycket dominans i sig (typiskt hanhundsbeteende/hanhundsproblem).

På utställningar, tittar domarna för mycket på maskulint vs feminint, premieras övermaskulina hundar med för hög halt testosteron i sig för att våran kultur gör för stor skillnad på kön i allmänhet? Samt, premieras tikar som eg är för blyga för att detta ses som ngt feminint och överseende just för att de är tikar.

Om vi gör skillnad, börjar detta redan i valplådan, hur vi pratar med valparna, hanterar dem osv...

Ställer vi högre krav på att våra tikar ska vara mognare och på så sätt ställer för tidiga, för höga krav på dem, förstärker vi deras passivitet mer, förstärker vi när hanarna är påhittighet och har lekglädje i större utsträckning än vi gör med tikar? 

Skyller vi de flesta problem vi får med hanhundar på just hans testosteron? Bör vi göra det? 


Hur stor social skillnad är det låt  oss säga hos Hyenorna på tal om kön. Hos vargarna, kan man se klart och tydligt hos de individer (som då inte betraktas som alfaparet), vilka kön de har, eller behandlas alla på samma sätt, utför de lika arbete, ser hanarna mer maskulina ut och framförallt, blir de uppfostrade på olika sätt och beteer sig en hane mer hanigt i våra ögon mätt. Är det oftast inte så? Är det så i en hundflock, och varför isåfall? Är det stor rasskillnad? 

Sätter människan för stor, eller feltolkar vikten av könsprägel i sitt avelsarbete? 

Är det av största vikt att göra stor skillnad på tik och hanhund i träning, avel, arbete, färdigheter osv...?


Jag tänker inte komma med några påståenden, har inga svar, i vissa frågor har jag en uppfattning, men tänker inte ta upp dem, de flesta  frågor går att diskutera fram och tillbaks på. Många anser nog (samt mig själv) att man tittar mer på individ än på kön, men minns att vi människor omedvetet formas av samhället att tänka i olika banor, om man verkligen börjar tänka efter... vad finner man då? Det behöver såklart inte handla om en själv, är nog lättare att lyfta blicken och se sig om i samhället.


 

 

Kläder för tikar? hm.....


 
kläder för hanhundar?


(I vilket fall, hundar ska inte behöva bära sådana kläder enl mig, det hör dock inte hit)


//A

Paragrafer från SKK:s grundregler, hämtat från www.skk.se

1:3
att handla och uppträda på sådant sätt att
det inte skadar eller motverkar SKK eller dess
medlemsorganisationer och att inte uttala
sig nedsättande om enskild medlem.

1:4
att i anslutning till prov, utställning eller
tävling inte agera på sådant sätt att det
påverkar andra hundars chanser till rättvis
bedömning och att inte heller uttala sig
nedsättande om andra hundar, funktionärer
eller deltagare.


Det låter helt självklart, vi vill såklart ha en trevlig attityd, men för den delen kunna ställa krav och hela tiden ha som mål att förbättra vår organisation. Det kan nog alla hålla med om, eller hur! Att hundmänniskor ligger tvåa (tätt följd av hästmänniskor) i listan av mobbare, utfrysare och skitsnackare (golfare ligger 1 etta) borde egentligen förvåna, man bryter tydligt mot grundreglerna SKK satt upp, dessutom, det förstår väll vem som helst med lite moral och karaktär att man inte som enskild medlem (eller medmänniska) har som uppgift att kasta sten på någon annan, är klagomålet grundat så kan man med gått samvete kontakta SKK:s juridiska avdelning.

Det här gör mig så matt, den negativa energi hundmänniskor har en förmåga att sprida omkring sig, på utställningar spelar det i princip ingen roll vilken ring man sätter sig ned vid innan man är djupt men ack så ofrivilligt insatt i just den rasens konflikter. Dett tisslar och tasslas om ditt och datt och människor smyger runt och snackar med varandra, oftast blir det grupperingar, vissa försöker desperat vara neutrala, vissa håller en låg nivå medan somliga skriker ut namn, hänger ut kennlar öppet och är mycket noga med att smutskasta ngn annans avel, val av avelstik. För att inte prata om vad stackars domare får utstå, det finns inget slut på eländet. Det är fruktansvärt. Har vi blivit så hemtama med detta att vi accepterar det, går in i rollen som gamar och livnär oss på andras olycka, dåliga beslut eller kringgående rykten.

Befogat eller inte, men det finns ingen mening i all denna smutskastning, inte i utställningar, inte på tävlingar eller kurser. Är det så pass allvarligt får man vända sig till rasklubben eller kennelklubben som i sin tur har tystnadsplikt tills personen i fråga faktist är DÖMD!

SKK borde verkligen satsa på att få en nolltollerans på dethär, och alla enskilda medlemmar (hundägare i allmänhet) bör ta sig en rejäl funderare. Är det värt att skriva i sin profil på facebook att Fru Andersson minsan inte hade någon inkallning på sin hund och vilken skandal detta verkligen är, för det är INTE första gången. För gör det någon nytta, mer än att andra blir irriterade på Fru Andersson och skriver kommentarer som oftast utvecklas till det mer negativa och tråkiga hållet. 



Naturligtvis förstår även jag att det inte är roligt med en lös hund, helst om man själv har en hund som gärna muckar lite gräl, men detta ska man isåfall ta med (Fru Andersson) privat, och gärna, istället för att ryta och banna , som alla hundägare vet INTE fungerar, kanske försöka hjälpa henne. Ge konkreta tips, erbjuda henne att komma på eran träning etc...  För jag lovar att ingen VILL att ens hund springer fram till någon annan, trots att detta nog har hänt varenda människa som försöker träna sin hund att vara lös bland andra.

Detta var bara ett exempel, finns ingen riktig Fru Andersson, eller låt oss säga att det syftar på vem som helst, var som helst. 

Blir riktigt ledsen, det känns oerhört tråkigt. Kan inte alla medlemmar som läser det här maila till SKK och be dem satsa på att få ett slut på all den mobbingen, kanske starta en grupp, inte vet jag, men något bör göras!

Att sätta sig ner och diskutera på ett vettigt sätt med någon kollega man litar på för få klarhet och vägledning och låta det stanna där, tycker jag inte är att snacka skit, men man bör ha i åtanke att så länge personen i fråga inte får göra sig hörd, försvara sig, förklara sin synvinkel på saker och ting så kan man inte komma fram till det yttersta svaret eller hur man nu ska uttrycka det, jag tror alla förstår hur jag menar dock...

Om jag själv gör ett snesteg och mot min moral, snackar skit så berätta gärna detta, upplys mig, för jag vill verkligen inte vara en del i detta.

(Är det påhopp att skriva om att man ogillar vissa offentliga tränares metoder)?


 
Elvira och stubbträning förra våren ... 
(hunden i bilden har inget med texten att göra ;)

//A

Ibland är det svårt att veta hur man ska påbörja ett inlägg, man vill inte gå rakt på sak, även om sakerna nu är av mindre vikt. Det är som när man träffar bekanta och alltid pratar lite om vädret innan man går vidare med väsentliga ämnen. Fast jag brukar faktist inte prata om vädret, jag tror inte det, eventuellt gnäller jag lite över att det är halt å livsfarligt att gå ut med hund utan broddar (läs: gå ut med Puckodenco utan broddar).

När inledningen är skriven påbörjas huvudtexten, där tas ytterst viktiga ämnen upp, som vilken kudde hundarna föredrar mest att ligga på eller hur många gånger jag kardat huskie just denna händelserika dag. Det ena inlägget är intressantare än det andra.

Ofta har jag ambitioner att skriva ngt utvecklande om träning eller fortsätta på min klickerföljetång, men tiden räcker oftast inte för det, i princip varje dag är det dragträning och vi kör på ett ställe som ligger kring 2 mil utanför Gävle (varierar dock ngt), så först ska man packa hundarna i bilen, ta sig dit, packa ut all utrustning i form av skidor, selar, linor osv, sedan ska man söka pannlampan som man lagt någonstans i bilen (om det är mörkt ute), sela på hundarna, träna dem att inte hoppa ur bilen utan varsågod, allt som allt brukar nog förberedelserna innan själva dragturen ta 40-60 minuter, ibland bara 30 min om man är organiserad (händer sällan). 

Allt som allt tar draget i genomsnitt 3 timmar/ dag kan jag tänka mig utan att ha gjort någon vetenskaplig uträkning. Det är bara en liten, liten del av hunderiet, så trots ambitioner så blir väll inte alla blogginlägg särskilt utvecklande, ber om ursäkt för det. 


                                                        



I går var det juridikkurs igen, nu är det bara två gånger kvar, på gymnasiet läste vi en juridikkurs, men det var ett tag sen som allt annat man läste på gymnasiet och nya regler har kommit till, dessutom minns man väll inte allt.  Däremot minns jag att läraren påpekade att de flesta så kallade skyldigheterna/lagarna som hundägare har i själva verket bara är förordningar, exempelvis det här med koppeltvång, det är en förordning och kan inte grundas på någon lag. Vet inte hur det ser ut nu med den saken. 

Hursomhelst, så bör varje uppfödare och gärna vanliga hundägare ha koll på SKK:s grundregler och annat som rör dem. Dels för att få mer skinn på näsan och dels för självkänslan/självförtroendet. Det är alltid bra att veta vad man sysslar med, och vara kunnig, dels för att kunna försvara sig vid eventuella påhopp, men även för att faktist följa lagar och regler och inte bli orolig för besök av diverse kennelkonsulenter etc...   


Nog om det, nu gör vi iordning oss för ett veterinärbesök med Elvira... 




Ha en underbar dag i tidiga vårvintern  //A

Elvira ligger på buren och tittar på tv på morgonkvisten...


 



 
hujja vad bra program, Elvira är ett fan av nrk...


 
näij, det är ingen katt, det är en huskie...


 
...med speciella vanor


 
jo visst äre så...


///tekokerskan

 

Vi bestämmer oss att vänta till kvällen igen, innan selen träds på, månen är nämligen vacker och stor. Ja, jag vet inte om det var den sena timmen, vilt i skogen eller det runda klotet som ihärdigt vakar över de vidsträckta  skogarna och kala fjäll. Jag vet inte, kanske en slags blandning, men gårdagens dragtur var det verkligen fart i trots tunga spår. Elvira återigen i fronten, hon klarar av det riktigt bra, lite bus i början, eller mer ett, vad gör ni där bakom egentligen, vill ni leka tafatt eller? Men strax blev linan raksträckt och förblev så, nåväl, några hundra meter innan vi var framme i bilen igen saktar alltid Elvira ner, detta för att hon inte vill åka hem, men då är Duni och Rimset destomer angelägna över att komma fram, ty man kan inte ränna i skogen hela kvällen och hemma väntar mat och en mjuk säng ;) 

Idag har klor klippts och därmed godis delats ut, ungefär en godis för varje klo gör kloklippningen till om än inte ett RENT nöjje så iaf inte alls till något obehag. jag gör så att jag lägger hunden upp å ner mellan mina ben, sätter godis (torkad ungnötslever i detta fall) på hunden mage, så att hunden ser och blir medveten om det, sedan klipper jag en klo, varav ljudet utav kloklipparn fungerar som en klicker och en godis delas ut, man kan minska utdelningen av godis så småningom, men jag försöker bibehålla att ge dem så ofta som möjligt, även om det inte skulle vara några problem med att klippa en hel tass innan godis delas ut. Såhär har jag tränat Elvira sen hon var valp, då började jag såklart bara med att smeka tassen med klotången, samt klippa i luften. Det har därför aldrig varit obehagligt för henne.

Återigen ser man hur viktigt det är med förebyggande träning, samt grundträning. Jag vet inte om Duni har stått eller legat ner under kloklippning (antar det förstnämnda) men hon fann sig väl tillrätta med att ligga ner och ha godis på magen som hon glatt tuggade i sig allt eftersom klorna blev klippta.

Jag är även noga med att inte släppa iväg hundarna just när kloklippningen är färdig, då tar jag tillfället i akt för en mysstund, naturligtvis med en baktanke. För det första blir kloklippningen ännu mer positivt förstärkt, och att avsluta med masage, kardning på magen (Dunis favorit) eller kli i örat talar nog för sig självt, att det är bättre än att direkt avsluta när sista klon är klippt, då har hunden en förmåga att skynda sig att bli klar, det blir även mer stress och hunden far oftast upp från golvet med illfart. Det ultimata är att jag reser mig lugn när mysstunden är färdig och att hunden i fråga är så pass dåsig att den halvsovandes ligger kvar på platsen, belåten och tillfredställd!

(säga vad man vill om Cecar, men en sak håller jag med honom om, och det är att hundens energi ska vara det rätta innan man går vidare, nu tycker förståss jag att han felbedömmer energierna och deras språk titt som tätt, men det är jag det, tanken är den rätta iaf)

Hundar som inte litar fullt ut på sina ägare, sådana finns det måååånga av, inget att skämmas för, det handlar mest om att man gått på felaktiga råd, gjort så hunden vaktar sin zon för ägaren, i all välmening men det blir bara sååå fel. De hundarna kan ha svårt att ligga ner, känner sig hotade, osäkra och förbisedda. Då kan man visserligen träna detta separat, i sitt åtgärdningsprogram, men det bästa är att klippa hundens klor medan den står upp, naturligtvis med det godaste av godiset tillhanda ;)

 


//A

 

Igår hämtade vi paketet från konsumkrysset, det med den kvarglömda tennisbollen från Kiruna, och med den lilla bollen med det långa snöret. Vissa bollar är mer värdeladdade än andra och då måste man skicka efter dem om man glömt dem någonstans, så är det bara. Därför var det intensiv bollycka som spred sig hos var och en av den lilla flocken och deras ögon tindrade sådär vackert som ögon kan när det har med bollar att göra. Bollarna ligger nu på hatthyllan och tas naturligtvis bara fram vid speciella träningstillfällen eller vid lekutveckling samt stadgaträning! 

/A

Jag vet inte vart jag ska börja, det har varit bloggtorka utan dess like, tiden att sätta sig ner och skriva ner något vettigt har inte hittats, och har tiden funnits så har jag varit sjuk och bedrövlig, att sitta och stirra in i en skärm då ger bara huvudvärk, men det skiter jag i nu ;). Nog om undanflykter, 2011 ska bli ett fantastiskt år som inte ska börjas med massa gnäll om ditt och datt. 

Ska man börja med någon slags resumé över 2010? Bättre sent än aldrig kanske!  
Året började med en ny medlem:  Så länge jag kan minnas har Siberian husky alltid varit ett självklart val av ras och hundkörning, främst slädhundsstil en syssla/sport som ligger varmt om hjärtat. Tiden var inne och vi hade hittat en kennel som hade samma synsätt och värderingar om rasen som vi, så 2010 började glädjande med att vi fick hem vår efterlängtade Siberian husky tik, Chiliway’s Elara ”Elvira” från Chiliway’s kennel, tack för förtroendet till att få ta hand om denna underbara lilla huskytik.  Elvira tränas i drag, lydnad och spår med klickerglädje, det är riktigt kul att arbeta med henne, vi sätter dock fokus på draget och hoppas få möjlighet att starta henne på dragprov en vacker dag! 


Elvira


Elvira med spetsade öron och några ur kullen

Maj: Elviras, ”Chiliway’s Elara” utställningsdebut ägde rum i Bjursås 30 maj, anordnare: SPHK Gävle/Dala. Hon deltog i valpklass 1, där hon placerade sig som bästa tikvalp och tävlade vidare i valpklass 2 där hon placerade sig som andra bästa tikvalp.” 1 pris, hp, andra bästa valp”.


utställning i Bjursås

Fyra, Ringlets Nattsol debut i öppenklass viltspår samma helg resulterade i ett 1:pris. 


Fyra 

Juli månad trädde i kraft och Fyra, Ringlets nattsol ställdes i Midnattsolsutställningen, öppenklass och tilldelades CK, CERT, CACIB, BIM.

 
Fyra poserar efter utställningen

Piteå Nationella utställning kom och gick, Fyra åkte hem med CERT och BIR i bagaget.


Stolt ekipage med fina rosetter

Sommaren tog fart som den har en förmåga att göra. I slutet på Juli påbörjades Elviras barmarksträning, (de kalla dagarna), och vi längtade till vintern =)  


första dragträningen med Elvira dokumenterades 

Med September månad påbörjades Uppfödarutbildningen - Genetik,  och jag har nu hunnit läsa kurserna:  genetik , anatomi och beteende. 


kursliteratur 

Elvira ställdes även i rasspecialen i Bjursås där hon placerade sig som 3:e bästa tikvalp.

LP 1 Tjintelns Topas ”Tuva” vår första Curly, somnade in med huvudet i mitt knä,
vila i frid älskade vän         1998-03-12   +    2010-09-16 


Tuva, den hårlösa Curlien

Dec: Året slutade med Hundmässan och Elvira debuterade i Juniorklass där hon tilldelades 1:a pris typ och helhetsintryck: Mycket god!

”Feminint huvud, bra form och prop ögon och öron OK bra hals och överlinje svans OK bra kropp lite tunn enstomme platta fötter bak harmoniskt vinklad rör sig bra från sidan ganska löst fram tät päls”

Domare: Nina Karlsdotter .

 
Elvira i Älvsjö


Ylva, Atti och Elvira i Stockholm


Chiliway's:arna


Nervös matte vet inte hur hon ska ställa upp lilla Elvira, stå still!




Elvira har testats att köras i spann de sista dagarna av året, gick bra tyckte jag, hon gick i led med bror Eris som var tålmodig med nykomlingen.

 
Elvira vänjer sig vid de andra hundarna


svårt att stå still för unghundarna vid pausen, Elvira med blåa selet


suddig bild, men....






Har säkert glömt något, uppdaterar isåfall!

//A