Elvira ville såklart inte vara sämmre och tog mod till sig...




Elvira, huskietösen vågar inte gå ut på isen, å då menar jag isen närmast land som håller, hon stod vid strandkanten och gnager/skrapar is med tänderna, det smakar bra och det är en trevlig sysselsättning. Rimset, Podencon, han vågar, han har sett isar förr, man kan lägga sig ner och glida på isen, man kan skrapa med klorna och det är faktist roligt att gå på is. Elvira ville såklart inte vara sämmre och tog mod till sig, trampade runt bland vassen, längre och längre ut vågade hon minsan gå, såpass att jag blev lite mammig och ropade åt henne att komma tillbaks. Elvira ser faran i vitögat, stod där vassen slutade med nersänkt huvud och tittade tufft mot den skaran av flocken som faktist stannade nära land. 

Men hur ska hon kunna veta, nån slags instinkt eller känsla för svag/hållbar is vågar jag inte lite på. Visserligen var det långgrunt och isen höll, kanske visste hon? jag tog iaf beslutet att lämna isen då hon helt plötsligt blivit så väldigt modig och ville visa upp att hon minsan kan....   


 
tassar glider gnistrande på isen


sjöväktare (spanPodenco)


Rimset lånar Elviras sele, därmed lite kort och bred =P 





///A


Kommentarer

Dela gärna din åsikt eller lämna ett tassavtryck, alla kommentarer kommer besvaras här på bloggen!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0