Lyckligare matte har sällan skådats!


Jag är så tacksam, jag känner sådan frid...

Lillfrida försvann på lördag för en vecka sedan, kring lunchtid...förmodligen fick hon spår på ren (mkt ren där i trakterna), matte trodde hon skulle komma....äldre tikar har en förmåga att dröjja sig kvar vid lukter osv. Men när jag gått en bit och hon inte följde med oss....då gick jag fort till bilen och körde efter vägen (Kuosanen -renparadiset), men ingen Lillin!

Jag var kvar där till kanske 17 tiden, åkte en kort sväng till Statiol för att inhandla ficklampa....åkte sedan tillbaks dit och var där till sena timmen...Vet ju att hundar återvänder till utgångspunkten.

Några saker som jag tror har med hennes försvinnande att göra:
*Jag har senaste tiden åkt skidor med Curlisarna, vilket gjort att de sedvanliga skogsprommarna (5-6ggr/veckan) blivit lidande....Lillin har inte varit med på skidturerna pga hennes ben. Och nog trodde man ju att en 13 åring skulle nöjja sig med att ta det lite lugnare...men är man van att aktiveras en viss mägnd -så är man!
*Lillfrida har ju sin livmoder bortopererad sedan några år, plus att jag håller ner hennes vikt för att hennes ben inte ska göra så ont. Detta gör att hennes matlust är oooändligt stor, dessutom...en gammal tik....ni vet ;)
*Hade alla tre lös, brukar ha antingen Lilli eller Keron vid min sida...för att de taggar varandra att dra på jakt...detta gjorde förmodligen att hon kände mer av sin jaktlust.....Är så glad att inte Keron läste hennes tankar!

Hela veckan har varit ett enda sökande, mkt komptid har gått åt.....många liter bensin....många tårar...
Jag har haft ett krisbeteénde...min mor har fått ta mycket....Det är ju jag som är ansvarig att guida Lillin i livet, kändes som jag svikit henne så......spelar ingen roll om hon någonstans själv valde att ge sig iväg....

Var så rädd att hon fastnat med täcket någonstans....Men pratade med en siare på onsdagen som sa att hon inte fastnat......Han sa även att jag kommer hitta henne där hon försvann senast lördag och att hon kommer vara i bra skick! Så blev det..............

....Och ni som undrar vad hon gjort under tiden, det enda jag kan säga är vad siaren sa....och kanske han hade rätt även om det: Hon är vid en älv och äter fisk, hon har mat....hon fryser inte!


I går, exakt en vecka sedan hon försvann så körde jag efter Kuosanen vägen.....och plötsligt, kanske 100 meter från kojjan vi lagt ut åt henne.....så lyste något oranget upp vägen................och där var hon!! Den känslan, den chocken.....bara skrek i luren (stackars Pia)............................Hon förstod inte hela uppståndelsen, ville bara in i bilen.



Lillfridas kommentar: "Varit ute å jagat, ätit...var å tittade om matte var på vägen ibland, men det var hon inte...Nå...sen stannade jag där så jag fick åka hem. Ja, var det nå mer ni undrade?" ...."Verkar som matte varit orolig, får väll tacka er som hjälpt henne då..."


Jag hade aldrig klarat mig utan allas hjälp och stöd!!!! Så ta åt er, alla som varit ut och letat, alla som tänkt, alla som stöttat.......utan er hade denna matte också gått vilsen....!


Och som min syster skrivit i gästboken....en stilla undran....var det så att Lillfrida hade en tanke bakom allt detta, som att hon ville visa oss, lära oss...hur mycket vi människor betyder för varandra...hur vi ska se det vackra i livet, aldrig ta det för givet och låta ljuset vara våran drivkraft frammåt..... 


//Veronica

























































Kommentarer
Postat av: Sanna

=) Underbara bilder på en underbar hund!

2009-01-28 @ 14:01:23
URL: http://sannamagdalena.blogg.se/

Dela gärna din åsikt eller lämna ett tassavtryck, alla kommentarer kommer besvaras här på bloggen!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0