Camabaros blogg

....De måsste trimmas, lockarna blir som en urskog på deras öron...där knappt någon kan hitta fram. Och alltför många tar dem för förvirrade individer utan igentligt mål i sikte...för med en urskog till öron är det svårt att urskillja något annat. Det är dags att klippa bort förvirrningen, släppa fram de aristokrater de igentligen är...de ska få träda fram ur kaoset och låta andra få ta del av deras sanna jag...
¨
~~~~~~~~               ~~~~~~~~~~              ~~~~~~~~~              ~~~~~~~~~~            

Ett ord som funnits i mina tankar ofta den senaste tiden när jag försökt förstå och förklara betéenden är "kompensera"...Vi söker harmoni i allt vi gör...vi måsste ha harmoni, balans för att kunna fungera i längden...hundarna är otroligt bra vägvisare i det avseéndet...om vi tillåter dem, om vi lyssnar och tar till oss verkligheten.....utan bortförklaringar och förvrängda ursäkter.

Ursäkter kan i bästa fall ses som efterkonstruktion av verkligheten..för att få verkligheten att passa in i våra mål och drömmar. Det är först när alla ursäkter är bortrensade som vi kan ta till oss verkligheten på riktigt...jämföra den med våra mål och där hitta de steg vi bör ta för att komma närmare vårat mål. Så länge ursäkterna lever kvar...så har vi ingen rimlig chans att se de steg vi borde ta.....när och hur vi sedan har förmågan att ta de stegen...är en annan sak...

Vi kompenserar våra ouppnådda mål med ursäkter...
Vi kompenserar våran osäkerhet med ett överdrivet uttryck av kontroll...
Vi kompenserar våran sårbarhet med att visa oss opåverkade...
Vi kompenserar vår olycka med falska leénden...
Vi kompenserar vår känsla av att vara otillräckliga med en fasad av fullkomlighet...
Vi kompenserar vår rädsla för närhet med glorifiering av ensamheten...


//Veronica


Lillfrida vid älven nere vid torpet i Morjärvstrakten...