Lär känna kennelmammorna

Vi fick ett fast horoskop av mor. Som lyder:

KRÄFTAN  ( Anna )
Fast dekad, 2 - 12 juli
Här är vård ett centralt ord. Handskas med människorna och livet med försiktighet, ty vi är alla bräckliga, anser personer med solen i denna del av Kräftan. Det gäller att visa varlighet, att skydda och vara tålmodig. Denna Kräfta undviker i det längsta att brusa upp eller yttra hårda ord, utan kräver av både sig själv och andra ett stort mått av behärskning. Status quo, förutsatt att det inte plågar någon, är idealtillståndet - varje förändring bör göras med största försiktighet och mycken eftertanke.
För dem med solen i denna del av Kräftan är livet något av en balansakt på spänd lina, men för vart steg man lyckas ta är belöningen stor. Frid är det naturliga tillståndet. Denna Kräfta är tillfreds med livet och världen, och i botten finns övertygelsen om att allt egentligen är ordnat till det bästa. Dessa Kräftor utstrålar ofta en värme som verkar smått helande på omgivningen, men någonstans lurar också ett slags otrygghet, eftersom de lever i förvissningen om varje tillstånds bräcklighet och ömtålighet. De kan oroa sig en hel del över sin egen hälsa och sitt eget välbefinnande, och känner sig sällan helt friska.
Förhållandet till fadern är lugnt och mjukt och fyllt av ömsesidig ömhet. De har det innerligaste förhållande, vill aldrig gräla eller vara oense och tappar aldrig helt kontakten med varandra. Deras relation är utpräglat känslomässig, kanske väl fåordig, och de är nästan alltid rörande överens. Fulla av tillit till varandra.

Oxen  ( Veronica )
Rörlig dekad, 11 - 20 maj
Detta är en frustrerad position för Oxen, eftersom rörlighet är mest främmande för detta tecken och dess element. Koncentrationen och tålamodet har gränser, och då de överskrids uppstår irritation. Människor med solen här har ett sinne för detaljer, för skillnader av nästan omärklig grad och för de partiklar som döljer sig innanför helheten. Likaså visar de en slarvig händighet, där de nödtorftigt fogar saker samman utan att besvära sig om precision, och låter sig nöja med hastverk, vilka ändå märkligt nog förmår fylla sina funktioner.
Anlaget för tingen är inte borta, men det bildar inte någon huvudsak. Den rörliga Oxen ser allt praktiskt och mekaniskt som banaliteter, som det enklaste enkla att lösa. Han vägrar att låta det ta för stor del av sin tid, men lyckas heller inte avfärda det så snabbt och lättvindigt som han tänkt sig. Det ligger frustration i detta, att veta att man behärskar hantverk och det materiella, utan att kunna ge sig till tåls tillräckligt för att lyckas leda det i bevis.
Till sin natur är han något av problemlösaren, den som orädd vågar skruva loss gamla bultar och pussla ihop den oreda som blir följden - dock inte med den omsorg som leder till ett riktigt varaktigt resultat. Vad han åstadkommer är ett hastverk som sällan varar särskilt länge. I detta har han dock anlaget att lösa upp gamla knutar och överbrygga stora hinder.
Förhållandet till fadern är aningen förvirrat. De känner båda släktskapets fundamentala betydelse, men upplever att kontakten inte är tillräcklig - främlingskapet och barriären finns mellan dem. De lever inte så nära varandra som de tycker att de borde och har stora svårigheter att uttrycka sina känslor för varandra. I denna förvirring döljs ändå en ömhet som har värde.

Kommentarer
Postat av: Veronica

Konstigt...sista tiden har jag funderat just på detta dilemma....hur allt är så mkt enklare och ibland intressantare i TeOriN...och hur jag inte har speciell drivkraft att genomföra det i praktiken....puuuh...! //Veronica



"Till sin natur är hon något av problemlösaren, den som orädd vågar skruva loss gamla bultar och pussla ihop den oreda som blir följden - dock inte med den omsorg som leder till ett riktigt varaktigt resultat. Vad hon åstadkommer är ett hastverk som sällan varar särskilt länge"

2008-12-11 @ 10:35:56

Dela gärna din åsikt eller lämna ett tassavtryck, alla kommentarer kommer besvaras här på bloggen!:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0